måndag 24 december 2007

torsdag 20 december 2007

2007 Climbing Quotes



Alex


Min polare Alex samlar varje år upp roliga citat under sina klätterresor. Det här är årets skörd.


"I think the crux is where it goes out right and up through a bulge."
"That's unfortunate, that matches what I see ahead."

"I need a fork that's less painful to hold."

"I never thought I'd have this much fun with three girls from Indiana."

"Do you recognize me?"
"Yes, your hair is different every year."

"Do you have anything to eat?"
"I have some chocolate covered strawberries."
"Really? Did you just make that up?"
"Seriously."
"How did you know to bring exactly what a girl likes?"

"There's lots to see in Monterrey. They have fast internet!"

"If you'd like to take a lead fall on camera I can switch to movie
mode!"

"There's got to be 112 ways to do that move!"
"Uh, I don't think so dude, this hold sucks!"

"There's got to be lots of good climbing there?"
"Oh yes, Yosemite is only three hours away."
"Do you go there often?"
"No."

"What's the hamster line? "On belay little buddy"?"

"Hey, Lady in Red."

"Less wailing divas. More robot voices."

"The thing about more Aliens is that you have to bring more Aliens."

"Everything was going great until I got to the no hands rest. Then
everything went to shit!"

"My ass was soaked and I was worried it wouldn't look good in the
pictures."

"Get that guy some gloves!"

"I just broke part of Astroman!"

Ranger: "We can hear you two loops away and it's 30 minutes after
quiet hours. Keep it down, next time it's a $175 fine. Any questions?
Have a good evening."
...
"So that works out to about $10 per person? That's not so bad!"

"I take calculated risks. Problem is, I'm really bad at math."

"My lifestyle requires a ponytail."

"You want to play C or B?"

"I can't believe my doctor told me that my muscles are too small!"

"You're doing a really great job of imitating a newbie climber!"

"I've never been that close to an uncaged bear!"

"When I did Snake Dike with my girlfriend, we got to the top of the
climbing and she wanted to rest, but I kept going up the slabs and
pulled her up... I wanted to get back down at a somewhat reasonable
hour, you know."
"How did that go?"
"That was pretty much the end of that relationship."
"Did you learn anything from that experience?"
"... Yeah. Start earlier."

"Wow that's a huge lens! Are you compensating for something?"
"Err... yes, distance."
"Good answer!"

"Don't be queer, put in gear!"

"Are you going to lead it?"
"First I need to climb it naked on toprope."

(little girl pointing at Devil's Tower) "Mommy, is that a rock?"

"He lowered off a single RP yesterday."
"Yes, but it was the biggest RP."

"Crouching climber, leaning climb."

"That's not fear, it's feces."

"They shouldn't sell bolt kits to anyone over 5'6"."

"The V5 girls."

"So is that the 5.13 hardman sending diet? Rice for crimps, cheese for
slopers, olives for pinches... What do you eat for offwidths?"
"Sand?"

"This guy is so good at it he found sixteen and a half kneebar rests
on one climb at Rifle."
"What's half a kneebar?"

"I like this one. It's light!"

"It's a blind throw to a hold that's out of reach."

"He's doing the move right, he's just not strong enough. He should
come down now so that I can warm up."

"What do you want to be when you grow up?"
"I can't decide whether I want to be a scientist or an engineer."
"You can be both. Your Auntie is a scientist and an engineer."
"No she's not. She's a climber!"

"I like it when only my fingers and toes touch the rock."

"That reminds me of the party where there were all these baby wipes
floating around..."

"I was career oriented, then I found climbing."

"He used to climb a lot. Now he's more into BASE jumping and drugs."

"People say climbing is all about the movement, but I have to be
honest, for me it's all about climbing hard stuff."

"It's the best 5.10 at Indian Creek!"
"Oh yeah?"
"It starts with 60 feet of chimney filled with lose blocks..."
"Um..."

"Has he started drinking yet? Maybe he should!"

A: "All I need is a bit more strength and better technique."
B: "And endurance?"
A: "Yeah, anything else I forgot?"
C: "A good attitude?"
A: "Fuck you!"

"My yellow Alien is like American Express. I don't leave home without
it."

"The path to achievement is suffering. That's the best way to do it."

"Ok, here goes, it's fall or nothing!!! ... er, I mean send or fall."

"Could you not start flaking the rope yet? I'm feeling a lot of
pressure to hurry and I want to be able to enjoy the climb."

Packning och skridskor och...



David skrinnar i solnedgången


Jobbar på med flyttfixeri. Insåg att bussen inte mådde bra och gick och köpte en Peugeot 307 kombi. Så nu kan jag ta mig till Norge. Har en väldigt lång att-göra-lista som jag sakta men säkert tickar av.

Igår bröt jag mig in på Sogetis julöl. Många förvånade miner men det blev en trevlig kväll. Är bakis idag. Gha.

Annars är det skrillor som gäller nuförtiden. I bra förhållanden, som på bilden ovan, är det verkligen bland de bästa naturupplevelserna som finns. Fortsätter det vara varmt och regnigt i fjällen blir det ingen stress tilll Borga utan istället så hänger jag i Umeå och åker skrillor. Annars lät Cajsas fina erbjudande om toppturstripp till Romsdalen och Sunnmöre-alperna väldigt väldigt intressant...

lördag 15 december 2007

Skridskopremiär

Åkte en sväng efter Västerfjärden idag. Det var väldigt vackert.



Kenneth skating by open water. View Large On Black





David playing with water. View Large On Black




Kenneth jagar David. View Large On Black




David skating home. View Large On Black

torsdag 13 december 2007

Kändisjägarn

Ahh, tillbaka i Umeå. Så skönt! Det är väldigt tyst, väldigt mörkt och väldigt mysigt. Sov från klockan 20.30 till 11.30 så nu förstår jag hur Mexikanerna kunde aldrig kunde tro att jag var äldre än 27. 27 är ju i princip övre tonåren.

Efter att jag skrev senaste inlägget så hände det ändå lite roliga grejer. Åkte till The Spot med Matt. Klättrade och gymmade och kollade på kändisar. Angela Payne såg vi förra gången, nu stod Christian Griffith (med 17 årig flickvän) och Daniel Woods.

Jonas skjutsade ut mig till flyget. Det tog lång tid eftersom det snöade. Bilköer och snorhalt. Men vi var ute i god tid så det kändes inte så stressande. Matt trodde flyget skulle bli försenat med minst en timme. Lyckades checka in väskorna utan att behöva betala övervikt, tack för det!, och traskade igenom säkerhetskontrollen med handbagaget fullt av cammar. Så långt allt bra. Sen kom första förseningsmeddelandet, 1 timme försenat var planet. Eftersom jag hade 3 timmars väntan i Chicago innan Stockholmsplanet skulle lyfta så var det fortfarande noll stress. Boardar planet och får sedan besked att dom väntar på reservdelar och så måste vi av-isas och så blev det visst lite mer förseningar och så är det 100% klart att jag inte ska hinna med Stockholmsplanet. Som går en gång per dygn.


Bild stulen från Aftonbladet eftersom jag var för feg för att fota.

Jag hör svenska lite framför mig och när jag går förbi så frågar jag om dom ska till Stockholm och om dom hört något. Sen känner jag igen dom även om jag inte hade en aning om att Kristin och Hans var ett par. Dom visste att det var snöstorm i Chicago också men inget om förseningar.

Väl i Chicago förklarar United att eftersom vi var försenade på grund av väder, vilket inte stämde till 100%, så får vi själva stå för hotell. Om inte SAS lyckas boka om oss, för United kunde naturligtvis inte göra något, så skulle vi få vänta ett dygn i Chicago. Slår följe med Kristin och Hans och letar oss bort genom tunnlar och på tåg bort till utrikesterminalen. Fixar en plats till Köpenhamn senare på kvällen, därefter byte till Stockholm och så till sist Umeå. Jaja, bara 6 timmar försenat, det kan jag väl ta. Jobbigare för Kristin och Hans som har en 3 åring hemma som bara hade skrikit och gråtit och ropat efter mamma och pappa under deras 6 dagar på bröllop i Aspen. Berättade lite om min resa. Typ så. Kristin var trevlig, henne gillade jag.

Sen på Arlanda sprang jag ihop med Micke Persbrandt. Han var lång.

Sen kom jag hem. Och fick god mat. Och sova. Det är skönt att vara hemma.

måndag 10 december 2007

Avslutande ord

Vacker bussresa
Vacker bussresa genom Rocky Mountains

Innan Mike dok upp upptackte jag en filminspelning precis brevid busstationen. Gick och kollade lite och fick se en actionscen. En snubbe borjade brinna och blev sedan nedskjuten av Gerard Butler. Otroligt mycket folk som jobbade med filmen, nagra hundra bara dar. Filmen som spelas in heter Game och kommer 2009. Huvudrollsinnehavaren (Gerard Butler) spelade kungen i 300. Wow! Jag har sett en riktig kandis!

Till slut dok Mike upp och hamtade mig hem till sitt stora hus utanfor Albuquerque. Packade om allt jag lamnat dar och sen blev det inte sa mycket mer gjort. Pa morgonen skjutsade han mig till bussen. Mike ar grymt trevlig, hoppas han kommer och klattrar i Norge nagon gang!

Bussen upp till Denver visade sig vara rena barnleken. Eftersom det var mjolkbussen jag akte sa stannade vi i lite halor uppe i bergen. Otroligt vackert och sedan nar det blev enformigt sa sov jag. I Denver hamtade Jonas upp mig. Han hade trillar in i Denver kvallen innan efter en enorm korning fran nagonstans i narheten av Las Vegas. Sen gick vi och shoppade. Och sen shoppade jag ganska mycket ett par dagar. Nu ar jag fattig och far nog snala ganska ordentligt for att klara mig fram till slutet av januari. Men nu har jag ett val uppdaterat forrad med klader for bade jobb och skidakning.

Hur som. Sen har vi nu bott hemma hos Agneta och Matt igen. Jag trivs otroligt bra i deras stora och fina hus. Sa sitter jag och Jonas och mailar varandra i varsin anda av huset. Och sticker och klattrar lite. Och lagar mat tillsammans allihopa. Och dricker lite for mycket White Russian. Och somnar framfor en film pa Matts projektor. Goda dagar.

Appropa klattring! Jonas och jag akte till The Spot. Var dar ifjol men satt da bara och drack bira pa overvaningen. Nu var jag peppad pa klattring och hade det roligaste inomhuspass nagonsin. The Spot ar The Shit! Hoppas Matt vill dit ikvall!

I lordags gjorde jag nagot jobbigt. Jag foljde med pa en musikal. Agnetas jobb hade julmiddag och skulle sedan se White Christmas. Det fanns extrabiljetter och jag blev lurad att folja med. Jonas ar sjalvklart stor fan av alla sorters underligheter och var pa det hela ganska glad. Det var nara att jag gick efter 15 minuter av forsta akten. Men jag bet ihop och faktiskt sa blev det lite roligare i andra akten. Det var snallt av Agneta att fixa biljetter men det var jobbigt for mig det dar. Jag kommer nog inte att ga pa nagon till musikal nagonsin igen.


Lift i vackert vinterlandskap
Lift i vackert vinterlandskap

Agneta,  Matt och Jonas
Skidpolare

Igar steg vi upp klockan 05.00 och skyndade oss upp efter I-70 for att aka skidor. Det ar sa otroligt mycket trafik upp i bergen pa helgerna att om man aker senare kan man sitta i ko i ett par timmar. Men vi var duktiga och kom ivag i ganska hyffsad tid. Hyrde skidor at mig pa vagen, ett par for kort och for smala K2. Svangde sedan in i Loveland. Skidaknignen var OK, inte sa mycket mer. Det har varit ett daligt ar med sno an sa lange. Det var inte sa stora delar av systemet som var oppet. Men vi fick aka av oss och det var trevligt att fa skaka liv i skidakarbenen. Det var inte imponerande att se Colorado-skidakarna. Jag gissar att jag var basta skidakaren i systemet. Jag hade varit helt overlagset basta telemarksakaren. Det var roligt att se hur manga telemarksakare det var foressten, sakert 10% av alla i skidsystemet. Daremot led och lider jag fortfarande av enorm traningsvark i baksidan av mina lar efter att i lordags ha folj med Agneta pa yoga. Gha! Galet. Det ar jobbigt att ga idag.

I morse flog Agneta till Los Angeles for att jobba. Hon och Matt kommer till Sverige over jul och nyar. Sa da hinner vi med att parta lite! Kanske skidor ocksa?

Imorgon hoppar jag pa flyget hem. Det ska bli skont men samtidigt trakigt. Det har varit fina manader det har. Det har varit roligt att lara kanna Jonas annu battre och se hur snabbt han larde sig sprickklattra. Det har varit fantastiskt att aka till Mexico. Spanska ar ett roligt sprak! Indian Creek ar fortfarande varldens basta klatteromrade. Jag ar otorligt glad over att fa vara kompis med Matt och Agneta. Brett bor pa ett annorlunda stalle som jag garna aker tillbaka till. Att traffa Eva, Anette och Rasta-Jocke (och alla andra!) i Potrero Chico var swe-eet, jag kommer sakna dom nar jag nu flyttar till Trondheim! Vanner for livet, hoppas jag! Bara nu Rasta-Jocke tappar lite klattersug sa vi kan aka ivag pa nagot riktigt aventyr. Att traffa Flickr-kompisen Camilla fran Danmark i verkliga livet i Indian Creek var en bonus.

Just ja, for er som inte vet det, sa borjar jag alltsa jobba pa Caggemini i Trondheim i januari! Planen ar att jag ska jobba med BizTalk. Jag kommer att flytta in i ett kollektiv i ett hus. Pa helgerna ar jag ruggigt peppad pa att aka skidor och nar det blir lite varmare ska jag ordna mig nagra fina sportklatterprojekt i Hell. Det vore trevligt att fa besok, ni ar alla hjartligt valkommna!

Jag har ocksa uppdaterat basta-pryl-listan. Glomde 4 GB minneskortet till kameran.

Tack for alla mail och kommentarer de senaste manaderna!

fredag 7 december 2007

Mexican Jokes










Norge droppar en placering

Just som jag ska flytta till Norge tappar dom sin position som varldens basta land att leva i. Jaja, det lar ju forandras med min laganda och spirit!

Las artikel...

Basta pryl i ryggsacken

Lite backpacking i Mexic och jag inser att det finns ett gang prylar som jag inte skulle klarat mig utan.

Gamla favoriter:

  • Pannlamp - kan inte ens tanka mig att vara utan.
  • mp3-spelare - 30 GB gladje! I ar har jag lyssnat igenom alla sommarpratare fran 2007, det har varit perfekt pa langa bussresor.
  • natpackpasar
  • Carhartt hoodie - har hangt med pa alla resor sen 1999. Pa med mp3-spelaren, dra huvan over skallen och sa har man sin egen varld.

Nya favoriter:
  • Keen-sandaler - there is no going back! 6 veckor med ett par skor. Langtur i bergen, lopning pa steniga stigar, strandpromenader, clubbing, stad och berg. Fixar allt.
  • Skaggtrimmer - jepp! $8 for en liten rakapparat. Sa jevulskt smidigt. Inklusive kitt for att trimma nasharet...
  • Carhartt-kepa - val vart sina 100 kr. Bra med bakre del i nat, haller ner varmen lite. Perfekt i Mexico ocksa dar 90% av alla rediga karlar har cowboy-hatt eller keps.
  • Dunvast - har nu slutligen uppgraderat fran Patagonia Puff Ball Vest till Patagonia Down Vest. Ohh, karlek i en liten boll!
  • Update! 4 GB - stort minneskort till kameran, klart vart 350 kr. Bara att fota och filma.

tisdag 4 december 2007

Tillbaka i Albuquerque

For 30 timmar sedan steg jag upp, packade min ryggsack och klev pa forsta bussen. En kort paus i Hermosillo for att hamta upp de nya glasogonen och lite grejer jag glomt pa hotellet och sedan pa bussen till Phoenix, Arizona. En sak ar saker, Mexicanerna kan sitt bussakande. De flesta bussar har varit splitternya Volvo eller Scania med skona saten. Det har var just en ny Volvo och som resesallskap fick jag en trevlig 21-arig Mexikanska som var ganska pratsam. Sa mina sista timmar i Mexico avslutades i spanskatalandets tecken och ta mig fan men jag tror faktiskt att jag ar battre pa spanska nu an nar jag pluggade i Guatemala. Till mycket tror jag det beror pa att jag ar battre pa andra sprak nu, bade engelska, franska och kanske aven svenska.

Nar jag sa satt i den superbekvama bussen hann jag tanka att det har blir ju hur lugnt som helst med nattbussen till Albuquerque. Sen borjade det strula lite. For det forsta som kom jag till fel busstation och fick ta en taxi over halva stan. Mer spanskasnack med taxichaffissen och det ar billigt med taxi har sa det var ingen fara. Sen in pa Greyhoundstationen och den vanliga, harliga klassforrakts-kanslan. White trash, nagon? Kopte biljett for bussen klockan 00:01. Som tyvarr var forsenad 85 minuter. Sa jag laste in ryggan och gick en lang promenad, kom tillbaka 23:45. Klockan 00:00 ropar dom att det ar dags for oss att stiga pa bussen! Ja, garna for mig, men jag hade blivit latt irriterad om jag missat bussen efter att ha fatt hora att den var 85 minuter forsenad.

Greyhound-bussen var av modell lokalbuss och oerhort trang och oskon. Halften av bussens passasgerare hade ett BMI kring 35 och en kvinna var nog uppe pa ett BMI pa narmare 60. Relativt overviktig alltsa. Det ar ju ett visst problem nar det ar meningen att tva personer ska sitta brevid varandra nar ena personens arsle ar kring metern brett. Jag ar ju som tur en riktig liten lattviktare i bussakandets USA och kunde latt slinka in i ett horn av bussen. Alltsa, forrutom det uppenbara javulskapet med en trang nattbuss, sa ar helhetsupplevelsen helt unik! Det ar sa undebart att fa alla fordommar bekraftade! Basta sattet att smalta in ar att satta pa sig sina storsta byxor, en huvtroja och en keps och sen aldrig se nagon i ansiktet. Jag ar typ lite radd hela tiden i narheten av dessa manniskor, jag har som ingen aning var jag har dom. Jag kan inte prata deras sprak. Jag fattar inte sammanhanget helt enkelt. Men, som sagt, en riktigt riktig upplevelse. Jag ska se alla avsnitt av Trailerpark Boys nar jag kommer hem, sen kanske det kanns battre.

Hur som. Val framme i Albuquerque satt jag och vantade pa Mike en timme. Sen kollade jag min mail (prisad vare min Nokia N80, det finns massor av oppna WiFi-nat har). Tyvarr var han i labbet idag och kunde hamta forst efter jobbet. Sa aterigen laste jag in min vaska och promenerade ner pa stan. Som i de flesta amerikanska stader finns knappt nagon stadskarna alls eftersom alla affarer numera bor utanfor stan. Sa staden ar aptrist men jag har fatt mig en OK espresso och fixat ett bibliotekskort sa nu sitter jag har bland alla andra uteliggarna. Uteliggare finns det for ovrigt gott om, pa tva timmar har fler personer tiggt pengar an pa 5 veckor i Mexico.

Nu vill jag aka hem till Mike och sova. Och imorgon blir det 9 timmar buss till Denver. Sen kanns det nastan som att jag ar hemma i Sverige.

måndag 3 december 2007

Ensamt?

Roberto & HI-5
Mina svenska-elever, Roberto och Hi-5 (egentligen Elidgo, Hi-5 ar hans strippernamn...)

Nu har jag ju tuffat runt mer eller mindre sjalv i nagra veckor. Oftast fungerar det i turisttata omraden helt problemfritt att traffa folk att gora de vanliga standardutflykterna. Det ar bara att checka in pa det forsta hotell som Loneley Planet rekommenderar och dar finns ett helt gang manniskor att snacka med. Lite mer ensamt blir det nar man valjer att strunta i guidebokens rad och aka till stader som beskrivs som "a dirty town with little of interest for anyone" eller "there is no real reason to spend any time here". Sana stallen har jag akt till nu pa slutet. Och inte fan finns har nagra turister alls. Sa det blir till att terrorisera lokalbefolkningen med min hackicka spanska och konstiga humor.

Det gjorde jag haromkvallen i Hermosillo. Det ar inte pa nagot satt en turiststad och jag tror jag bara sag tva andra turister pa tva och en halv dag. Men en fin stad med ett riktigt stadscentrum, gott kaffe, en grymt bra vegetarisk restaurang och allmant fin stammning. Som guideboksforfattaren haft en dalig upplevelse i antar jag.

Naval. Pa vag hem fran en promenad kopte jag en farsk juice i butiken pa hornet av byggnaden. Som manga andra fragade dom varifran jag kom. Var jag lart mig spanska. Hur gammal jag ar. Om det var kallt i mitt land. Och sa ville sonen lara sig svenska! Sa borjade det vanliga macho-snacket. Vacker kvinnna? Ge mig en kyss? Ja, ni forstar poangen... Nu var det ju fredag kvall och dom var glada och bjod pa tequila och sen frozen margarita. Roberto berattade hur han varje ar aker med en grupp slaktingar nagonstans i varlden. I ar hade dom akt 22 dagar till Kina. 42 stycken slaktingar. ALLA Mexicaner ar horselskadade och lever om sjukt mycket. Han forklarade skrattande att personalen pa flyget hade hatat dom.

Och sa hade tva timmar gatt. Och liknande saker hander hela tiden. Sa oftast gar det alldeles utmarkt att vara sjalv.


La Playa

Nu har jag varit tva dagar vid stranden. Sprungit lite. Tranat. Kakat fisk. Imorgon borjar en lang bussresa i flera etapper. Pa onsdag eftermiddag ar jag forhoppningsvis ater i Matt och Agnetas trygga hamn i Denver. Aphu.

söndag 2 december 2007

Havsniva

Efter over tva manader i okenklimat pa mellan 1000 och 3000 meters hojd har jag idag akt ner till havet. 100% luftfuktighet och massor av roda blodkroppar gor min kropp helt konstig. Var ute och sprang lange efter stranden idag medan solen sakta krop ner mot horisonten. Det var fan helt javla grymt, speciellt efter att ha varit sjuk alldeles nyss.

Fick en lank till lite bilder som Rolf tog pa hajken i bergen. Nagra roliga, en fin dubbelbicep bjuder jag bland annat pa.

Har pratat i telefon med mamma och pappa nu ocksa. Grymt! Ska bli roligt att komma hem, jag hoppas skridskoakningen haller i sig. Om nagon har koll pa om det finns sno nagonstans i skandinavien far ni garna maila mig!

Goddam, pa mandag borjar bussakandet mot Denver.

fredag 30 november 2007

Den langa resan mot stranden...

Jag pa pickup


Den fina iden att aka upp till en icke turistig region i bergen och sen lifta over till andra sidan visade sig vara ett mycket intressant drag for min spanskatraning. Det borjade med att busschaffisen blev minst sagt forvanad over att jag skulle kliva av i den lilla staden San Juanito. Kallt som fan var det ocksa, kring -5C. Vilket innebar att det ar -5C inne i husen ocksa. Att forklara for en Mexican att ett hus kan vara varmt fastan det ar kallt ute ar ungefar lika enkelt som att forklara nollvisionen. Sa jag satt och varmde mig vid brasan i lobbyn. Snackade med nagra snubbar som var tillfalliga datalarare pa skolan och som tog med mig till den enda sondagsoppna baren. Goddam. Det var en annorlunda upplevelse. Lokalen var kanske 30 kvadratmeter stor. 50 fulla Mexicanare, inga kvinnor. En svensk. Jahopp, bara att snacka pa for fullt. Alla ville komma fram och saga hej. Fin stamning, speciellt nar dom forstod att jag inte var amerikan och gillade Mexico. Fick manga vanner, en forklarade att nu nar vi var var kompisar sa skulle han gora vad som helst for mig. Och att han hade en Uzi. Vilket var bra att ha om man inte ville ha problem. Just den snubben hade ocksa bott 5 ar till och fran i Denver. Han kunde typ 100 engelska ord.

Vagarbetare
Vagarbetskompisar

Dagen efter hoppade jag in i lastbil och borjade tuffa over bergen. Bytte efter ett tag till en pickup och var javligt nojd med mig sjalv. Det har gick ju hur enkelt som helst! Eh, sen tog det stopp och jag blev staende med 10-15 vagarbetare. Hela tiden hade jag sett vagarbetare som bara statt och vantat utan att fatta vad dom vantade pa. Till slut forstod jag att eftersom det snoat ett par dagar tidigare sa var vagen blot och da gar det inte att bygga vag! Sa varje dag i ett par veckor skulle dom aka en timme efter vagen for att med hjalp av diesel starta en brasa och sen sta och vanta pa att vagen var torr. Ehh... jag holl pa att typ do av tristess efter tre timmar. Tre timmar utan att en enda bil passerade. Jag var nastan installd pa att sova efter vagen nar jag till slut fick hoppa in i en skruttig Jeep. Och helvete vad vagen blev dalig. Som mest gissar jag att det var 30 cm gyttja vi korde i. Motte en lastbil som det kommer att ta ett tag att fa loss. En annan som kom glidande sidledes. Men kvinnan i Jeepen korde bra och sa at sin treariga dotter att halla i sig nar det blev som guppigast. Annars kunde hon sla i huvudet. Barnbilstol? Bilbalte? Well...

Sno pa vagen
Jeeping Mexico

Sen borjade det bli riktigt roligt nar jag kande mig illamaende av den burrito som en av vagarbetarna gav mig. Sa jag bad kvinnan stannan och sa klev jag ut och kraktes. Hurra! Sa javulskt roligt. Hon skulle bara till en liten by utan hotell sa om jag inte fick nagon ny skjuts skulle det bli camping i snon med en harlig magsjuka. Just da var livet inte sa roligt. Vi blev omkorda av en pickup som vi sen lyckades fa att stanna. Det var ett par trevliga gentlemen fran Chile som skulle dit jag ville. Lyckades klara mig fram till byn med bara en spya till. Skakade nar jag fick mitt hotellrum och hade sen nagra riktigt jobbiga timmar innan jag somnade och vaknade med livet i behall. Sonen i huset var saklart lakare och gav mig lite medicin och allmana tips. Satt sedan och snackade med honom den tid jag var vaken under de tva och en halv dagarna jag spenderade dar. Annars gjorde jag ingenting.

Hur som. Sen hopade jag pa bussen for att aka ner mot kusten for att fa se en strand en gang under denna semester. 5 timmar trodde dom att resan ner till Hermosillo skulle ta och sen en buss till kusen pa typ en timme. Well... 10 timmar efter att bussen skulle gatt var vi framme. Sa ar det har. Man ska alltid fraga mer an en person. Man ska aldrig ta nagot for givet. Men exakt alla ar trevliga! Mañana.

Sa den stora fragan om boots. Jag skjot lite pa det for att slippa slapa pa dom under resan. Sa har jag nu spenderat nagra timmar har i Hermosillo for att hitta ett par. Men dom ar sa helvetes fula har. Sa da forsoker jag forklara hur jag vill att mina ska se ut. "Ahh, stilo Chihuahua!". Sa, goddam, om det inte sker nagot under sa blir det inga boots at mig! Helvete.

Tog och kopte mig ett par glasogon idag. Hittade antligen en modell som funkade och det var riktigt billigt. Det roligaste med det var att jag fragade om jag kunde betala med Visa. Joda, det gar fint, men da maste du betala moms. Sa enkelt, allt som ar kontant ar skattefritt. Snackade med den franske hotellagaren i Chihuahua och han berattade att skattemyndigheten kom och fragade hur mycket han tjanade, utan att vilja se kvitton. Sen fick han betala 2% av det i skatt. Men sa riskerar man ocksa att trilla ner i ett hal varje gang man gar pa en trottoar.

Och nu regnar det. Sa jag kanske aker till stranden imorgon istallet... Det ar roligt med stader har! Annars sticker jag norrut pa typ mandag eller tisdag tror jag. Ytterliggare sjukt manga timmar i buss for att forst na Albuquerque och sedan Denver.

söndag 25 november 2007

Mot havet?

Hepp! Lamnade ganget i Potrero Chicko och akte vasterut haromdagen. Hamnade ater i Chihuahua. Har borjade det snoa. Sa jag hangde pa tre amerikanska tjejer och akte till Cubo, en cool dansklubb. Dar var jag langst av alla. Det var konstigt. Grymt bra musik med flera live-upptradande.

Nu sticker jag strax upp ut i bergen igen. Hoppas pa lite varmare vader sa jag kan cykla och vandra lite. Annars blir det ner til kusten och kolla om ryggen klarar av att paddla kajak.

Och sen blir det att hamta upp alla grejer i Albuquerque och sen puttra upp till Denver och flyga hem till julfixet.

fredag 16 november 2007

These boots are made for..?

Om man nagon gang i livet ska kopa cowboy boots ska man gora det i staden Chihuahua. Det ska jag gora. Men vilka? Kara vanner, hjalp mig valja!

Boots en masse

Snygga boots!

Which boot should I buy?

Det lutar at dom vita. Ganska diskreta rackare.

Caballo Blanco

Caballo Blanco i koket pa restaurangen
Caballo Blanco i koket pa restaurangen

Da och da hander det att man traffar manniskor som lever ett annorlunda liv. Ett sadant mote hade jag forra veckan pa torget i Batopilas. Det satt nagra turister och snackade sa jag joinade ganget. Ett par fran Belgien cyklade runt och berattade lite om det. Jag berattade att vi hade gatt tre dagar over bergen. Belgaren fragar om det gar att cykla och jag sager nej. Snubben brevid sager da att, joda, en kompis till honom cyklade over. Skitsnack tankte jag. Jepp, 12 timmar tog det for kompisen. Men det var ju tack vare att han sjalv hade burit polarens alla grejer. Skitsnack tankte jag. Hans eget rekord for samma stracka som for oss tog tre dagar var 6 timmar och 30 minuter. Skicksnack tankte jag. Sen slog det mig. Han talar sanning.

Framfor mig satt en levande ultramarathon-legend. Han presenterade sig som Caballo Blanco, den vita hasten. Det var hans officiella namn i Mexico, hans hus och allt han agde dar nere var registrerat i det namnet. Egentligen heter han Mika och bor sommrarna i Boulder, Colorado. Sen pa vintrarna springer han runt i bergen i Sierra Madre.

Jag hangde pa honom och kakade middag hos en kvinna som hade en restaurang i sitt kok. Billigt och gott. Och sa borjade han beratta om det fantastiska ultramarathon-lopp han arrangerar i Urique varje ar. Det ar namligen sa att Tarahamara-indianerna dar i bergen ar varldens basta langdistanslopare. Traditionellt jagade dom genom att driva djur over de kanten pa de hoga klipporna. Jakten kunde sjalvklart bli lang och deras fysik verkar vara perfekt for just langdistans i bergsmiljo. De har ocksa en bollsport som gar ut pa att dom sparkar en traboll framfor sig i flera dagar. Ett parti brukar sluta efter lagoma 15 mil.

Traditionen med langdistanslopning borjar dock forsvinna i och med den integrering som sakta sker av indianerna i det Mexikanska samhallet. Alkohol, sjukdom, utrotning av vilt och fattigdom hjalper heller inte. Sa Caballo Blanco har skapat ett langdistanslopp har for att uppratthalla traditionerna. Fran borjan betalade han allt sjalv men sen har staden Urique gatt in med prispengar och en privat sponsor, sjalvklart accepterar han inte foretagssponsorer, koper in 10 ton majs. Varje person som gar i mal far 100 kg majs. Top 10 far prispengar.

Tvisten med det hela ar att varldens basta langdistanslopare deltar i loppet! Varje ar far 20 gringos ansoka om att vara med. Anmalningsavgiften ar vad man tycker ar lampligt, kravet ar bara att man har sprungit ultramarathon forrut. Sa nar den flerfaldiga varldsmastaren fran USA anmalde sig var det roligt. Speciellt nar han kom in pa andraplats efter en indian. Aret efter kom han tillbaka (Bonny berattade samma historia) for revanch. Hela byn satsade pengar pa indianen. Och borjade bjuda honom pa bira. Sa dagen for loppet var han bakis som fn och forlorade lopper pa sista kilometrarna.

I ar var det tydligen ett annu starkare startfalt nar aven varldens tva basta damer anmalt sig till loppet. En reporter fran New York Times skriver ocksa en artikelserie i hur han tranar for loppet.

Tofflor av bildack

Passar fint pa min fot!

En intressant detalj ar att alla indianer springer i sandaler gjorda gummi fran gamla bildack. Dom ar inte for mig.

Las garna mer om det har pa Mikas hemsida.
http://www.caballoblanco.com/

El Potrero Chico

Jojo, klattrar slabbig kalksten med Eva, Anette och Rasta-Jocke nu! Trevligt med Ume-kompisar pa andra sidan varlden! Vi bor fantastiskt bra tack vare Evas lokal-status. Stort hus har vi helt sjalva med alla bekvamligheter. Tennisbana, volleyboll, pool och allt mojligt. For det betalar vi 18 kr/person och dygn! Polen ar dock lite val bevaxt sa det blir inget badande. Klattringen ar langt, langt ifran min stil men jag ar glad att vara har! Ska klattra lite langturer och sen puttra vidare nagonstans.

måndag 12 november 2007

Lokalt producerat

Kaktus i soluppgangen
En 8 meter hog kaktus.

Tillbaka i civilistationen och en eftermiddag med Internet. Klev upp klockan 04.00 imorse for att hoppa pa lokalbussen upp fran Batopilas. Galna saker, shit vad radd jag blir nar ett misstag av chaufforen innebar garanterad dod. Vi klattrade ungefar 1500 hojdmeter pa 3 timmar. I snitt gjorde vi kanske 20 km/h. Det var brant. Det var grusvag. Det var absolut valdigt sma marginaler. Men det gick saklart bra. Imorgon hoppar jag pa bussen till Chihuahua och sedan buss till Monterrey dar Rasta-Jocke, Eva och Anette vantar. Sen blir det lite klattring i El Portrero Chico. Swe-eet!

Prospero

Prospero med passande belt buckel

Tankte skriva lite grann om hur lyxigt det ar att kunna ata och anvanda lokalt producerade frukter och vaxter. Ganska snabbt blev jag van att kunna plocka sot grapefrukt direkt bakom hotellet for att fixa frukostjuicen. Citroner och limé ocksa. Fikon. Nar Rolf brande sig plockade skar han av ett blad av en Aloe Vera-kaktus och smorde in sig. Jordnotter ater jag maniskt ett par timmar om dagen. Melonerna ar galet goda. Papayan och mangon ar tyvarr inte riktigt mogen an. Kaffet vi fick uppe i bergen var odlat, plockat, rostat och kokat av Prospero, agaren av den lilla ranchen. Avokadon ar utom denna jord. Tortilla ar latt att gora (vet jag nu).

Men, vad lever folk av da nere i dalarna som jag nu besokt? Ja, under tre arhundranden var silvergruvorna den stora inkomstkallan. Nar dom borjade sina samtidigt som metallpriserna borjade sjunka stangdes nastan alla gruvor ner och byarna blev valdigt fattiga. Idag ser man dock inget av det, bade Urique och Batopilas har en valdigt hog andel av fina pickups, prydliga hus och restauranger. Turisterna bidrar med en del men den stora inkomstkallan ar marijuana-odlingar. Bergen kryllar av mer eller mindre svaratkommliga dalgangar och bergssidor. Manniskorna som lever dar uppe ar otroligt fattiga och tar sjalvklart varje mojlighet att mer eller mindre riskfritt tjana lite pengar. Sa under de totalt fem dagarna jag spenderade vandrande runt i bergen trippade jag fler ganger over vattenledningar som med stor sakerhet leder rakt in i en odling. Att folja ledningen mot odlingen gissar jag bade ar farligt och dumt, det finns garanterat folk som bade ser dig och som har vapen. Men som halsar glatt pa dig och bjuder dig pa jordnotter eller liknande om ni traffas pa stigen. Sa det finns mafiaforgreningar overallt har. Den fattiga indianen saljer ett steg upp i kjedjan. Och sa levereras det vidare uppat inom mafia-organisationen for att till slut hamna i USA.

Daremot tror jag inte det ar sa vanligt att folk har brukar marijuana sjalva, det ses nog mer som en drog for amerikaner. Jag tror dom anvander det lite i medicinska syften, den andra natten bodde vi hos en aldre man kring 70 ar. Hans mor var 92 ar gammal och sjuk. Vi horde henne stona av smarta under natten. Eftersom medicin ar valdigt dyrt for manniskorna i bergen sa odlade han sjalv marijuana och gjorde té eller en pipa at sin mor. Som fick lindring.

En andra stor inkomst av dollar till Mexico kommer fran i USA boende mexicaner. Mexico har cirka 100 miljoner invanare. I USA bor det gissningsvis ungefar 10 miljoner legalt invandrade personer som fortfarande kallar sig mexikaner samt ytterliggare 10-20 miljoner illegalt invandrade mexikaner. Dessa person skickar ofta upp till halva sin inkomst tillbaka till familjen soder om gransen. Det blir ett valdigt stort pengaflode. Sa nar amerikanska dollarn kraschar sa foljer den mexikanska peson med. Och folk har nere blir fattigare.


Lite bilder fran senaste veckan! Kolla in Flickr sa kanske det finns annu fler att se!

Bonny och jag
Bonny och jag aker pick-up

Matilde och jag
Min kompis Matilde och jag. Att mala majs till mjol var jobbigt for mig. Det ar nog ganska jobbigt for henne ocksa.

Hasthuvve
En av vara hastar.

Mexicats
Fina mexikanska katter i soluppgangen.

lördag 10 november 2007

Sierra Madre

Tillbaka fran tre dagars vandring genom bergen. Allt gick bra, atminstone efter att Hollandarna blev tokiga pa Christina (efter typ 2 timmar) och sa at henne att vanda om. Sa sjukt jobbig manniska, skont att hon stack.

Resten av vandringen var supersweet om an nagot jobbig. For mig var det inte sa farligt, hastarna bar vaskan och det fanns vatten med jamna mellanrum. Vi bodde grymt hos familjer uppe i bergen och hade trevligt nastan hela tiden. Daremot marks det att vi svenskar har stor vana att vandra/vara ute i naturen. Helvetes vad dom andra var taffliga pa att ga pa steniga stigar.

Naja, internet stanger om nagra minuter och oppnar forst pa mandag sa jag far aterkomma med langre reserapport om nagra dagar. Sammanfattningsvis var det iaf en av de maktigaste naturupplevelserna i mitt liv. Tillsammans med manniskorna som lever pa de sma rancherna, jag lekte lange med tva sma indianflickor som gillade mig eftersom jag hjalpte dom mala deras majs till mjol for tortillas, och det ar fantastiskt roligt att kunna prata med alla man traffar.

Stannar kvar i den lilla microbyn jag nu hamnat i nagra dagar. Tankte mest sitta och dricka kaffe, lasa lite och skriva en del. Det ar ganska varmt nu, ungefar 25 grader klockan 18. Blir nog kring 35 grader under dagen och ner till 18 pa natten. Befinner mig pa ungefar 550 meters hojd, hogsta punkten under vandringen var just kring 2000. Well, now ya now.

Hasta luego!

tisdag 6 november 2007

Resa med tjockisen

Det blev ett besok i varma kallor med fransyskorna och en aldre fransk gentleman som de tre senaste aren rest runt jorden i sakta mak. Sen skildes vara vagar at for den har gangen, tva dagar av skratt med Audrie och Carine.

Jag lobbade sen hart mot alla jag traffade for att fa med dom pa den vandring jag ville gora over bergen och en tjej fran Sydafrika, Christina, ville ocksa vandra. Sa vi shoppade grejer och hoppade dagen efter pa taget for att sedan, som planen var, direkt hoppa pa en buss ner i dalen (1600 hojdmeter langre ner). Well... Ingen buss var pa vag ner till Urique och personkemin mellan mig och Christina ar minst sagt ganska... dalig. Sa hon borjade hojta och skrika om att vi kunde varit kvar langre i Creel och sa vidare. Jag hetsar ju inte garna upp mig sa jag snackade med lite locals och en ung och sot tjej sa att hon ocksa skulle ner i dalen och hon skulle lifta och att det ibland fungerade. Christina lugnade ner sig och konstaterade att livet i den lilla byn vi befann oss i ocksa var fint och att vi inte behovde kanna nagon stress.

Sen kom tjejen traskande och borjade prata med oss. Det visade sig saklart att hon talade perfekt engelska, tyckte Christina var rolig som hade varit arg och att hon var doktor nere i den lilla byn vi skulle till! Hon flaggade sedan ner forsta basta pick-up och sedan borjade en av de coolaste resor jag gjort i mitt liv. Snackade konstant med doktorn i tva timmar under tiden vi passerade ett landskap som ar helt obeskrivligt. Precis i skymningen kom vi sedan till _avgrunden_. Gissningsvis 1200 meter nedanfor oss ser vi byn i botten av dalen. Sedan kryper vi nerat i sakta mak med pick-up nummer fyra for eftermiddagen samtidigt som morkret faller. Hade vi tagit bussen hade vi inte sett nagot av detta eftersom den skulle passera forst manga timmar senare. Trots maximalt guppig vag satt vi anda ganska bekvamt pa flaket som var fyllt av sackar med jordnotter.

Val framme i byn tar froken doktor, som heter Bonny, oss med hem till hennes hus. Visar in oss och later hennes skoterska bjuda oss pa lite tortillas. Sen hoppar vi in i en splitterny Ford pick-up och sa skjutsar hon oss till ett maktigt litet hotell med de storsta kaktusarna jag sett. Sen bjuds vi pa en tur fram och tillbaka i byn, med hog mexikansk musik och ett evigt skrikande till alla, for att till sist saga hej da. Strax ska vi traffa henne for att ata middag, det ska bli grymt! Det var alltsa meningen att vi bara skulle vara har en natt, det var suverant att det blev mer, jag hade garna stannat har en vecka eller sa.

Eh, just ja, det visade sig saklart inte alls vara helt givet att fa tag pa en guide for promenaden. Men till slut sa blev vi medbjudna pa en tur med en hollandare och hans fru. Sa imorgon bitti slanger vi pa vara ryggsackar pa hastar eller asnor och borjar traska. Jag ar sa glad att fa sallskap av hollandarna, jag skulle formodligen bryta ihop och lamna den galna Sydafrikanskan langt bakom mig om det bara var vi som gjorde promenaden. Goddam.

Den har byn med ungefar 3000 personer far alltsa alla sina varor korda ner i byn genom den extremt daliga vag som tog oss flera timmar att sakta studsa fram pa. Att da sitta har med internet kanns lite smakonstigt. Och lackert att det funkar att bygga hus, reservdelar till bilar, medicin, ja allting!

¿Sa, vem ar da tjockisen? Att lifta heter alltsa att resa med tjockisen pa spanska. Detta eftersom tummen, det tjockaste fingret, helt sonika heter tjockisen! Det ar hur som ett utmarkt satt att transportera sig har.

Bilder finns sjalvklart men Internet har nere i dalen ar oerhort langsamt sa det drojer. Vet inte nar jag har tillgang till Internet nasta gang, kanske mandag.

Vet ni, jag gillar verkligen Mexico!

måndag 5 november 2007

Nagra bilder fran Mexico

Indianflickor

Indianflickor som jag kopte ett armband fran.

Indian-kids

Sota indian-ungar som skrek Hola!


Cykelkompisar

Jag, Audrie och Carine

Bicepskungen

Och slutligen en dubbel biceps

söndag 4 november 2007

Viva Mexico!

Bodde en natt hos Mike i Albuquerque, New Mexico. Lamnade sedan Jonas dar och hoppade pa bussen ner till Chihuahua i Mexico. En massa timmar senare var jag framme och hoppade sedan direkt pa en buss till Creel uppe i bergen. Hit kom jag efter ungefar 20 timmars resande och var ganska nojd med att fa dricka en bira och sen sova lite.

Foljde med tva fransyskor och cyklade hela dagen idag. Trevligt aventyr i riktigt cool miljo. Ska fortsatta ta det lugnt har nagra dagar och kolla om jag kan gora nagon langre hike i den massiva canyon som gar har. Dom tycker jag ska hyra asnor och grejer, det verkar komplicerat.

Far prata mycket spanska! Funkar riktigt bra, jag ar lite forvanad. Jag kanske inte ar sa gammal trots allt.

måndag 29 oktober 2007

Vi!



Danska Camilla tog en bild på Jonas och mig häromveckan. Nu såg jag att hon postat den på Flickr. Eftersom vi inte har så många bilder på oss, så postar jag bilden här till er alla. Som ni ser är jag ungefär sju gånger så stor som Jonas.

Om allt går som det ska så åker vi till New Mexico imorgon. Där bor vi hos Mike (som jag cyklade med). Sen shoppar vi lite och kör mot Mexico.

torsdag 25 oktober 2007

Canyoneering i Hite

Let's drop in!
Brett kollar ner i canyonen.

I Hite, Utah bor Brett som jag larde kanna i Kanada for nagra ar sedan. Ifjol bodde jag och Johan dar nagra natter och lekte okenliv. Det var grymt trevligt sa sjalvklart ville jag dit igen i ar. Sa vi tog skrutt-Forden och studsade bort. Hite med sina 6 invanare ar verkligen... intensivt. Brett var i sedvanlig hogform och drog med oss pa ett canyoneering-aventyr. Grymt fin upplevelse!

Forsta firningen
Forsta firningen

Canyoneering gar i princip ut pa att man hoppar ner i borjan av en "ravin" och sedan foljer den hela vagen ut. Ibland ar det bara att ga, ibland klattrar man, simmar, rapellerar, sitter fast, ar radd eller sa njuter man av de fantastiska former som vattnet slipat sandstenen till.

Trangt
Brett drar in magen.

Jag pa vag ner i vatten
Jag pa vag ner i vatten.

Grabbarna grus
Grabbarna grus

Fortsatt trangt
Fortsatt trangt

Jonas gar ner i djupet
Jonas gar ner i djupet

Ljusspel
Ljusspel

Gun Crazed Jonas
Gun Crazed Jonas
Sen akte vi ut och skot lite.



Klattermassigt har det gatt bra! Jonas har on-sightat 5.12- pa kil och gatt den supercoola King Cat, 5.11+. Jag har gjort min forsta 5.11 pa kil, Power Play. En layback! Vem kunde ana...

lördag 20 oktober 2007

Slick Rocks

Slick Rock 008

Idag blev det en "vilodag" med Mike och en mountainbike. Jag ar lite for trott for att skriva om det men kolla garna in resten av bilderna!

Jonas pa en Unamed 5.11- pa Broken Tooth

Har kommer en ny laddning med bilder. Kom garna med en kommentar om vilken av bilderna i serien over Jonas Wiklund pa 5.11- handsprickan som ar din favorit. Jag kan inte riktigt bestamma mig.


Senaste rullen - 29

Jonas pa 5.11- handspricka 1

Senaste rullen - 34

Jonas pa 5.11- handspricka 2

Senaste rullen - 38

Jonas pa 5.11- handspricka 3

Senaste rullen - 44

Jonas pa 5.11- handspricka 4

Senaste rullen - 51

Jonas pa 5.11- handspricka 5

Senaste rullen - 54


Jonas pa 5.11- handspricka 6 - pumpad!

Senaste rullen - 69

Jonas pa 5.11- handspricka 7

Vill du se annu mer bilder pa denna tur? Klicka har!



Lite bonusbilder!


Paco pa Power Play

Paco pa Power Play, 5.11

Jonas efter Power Line

Jonas efter forsok pa Power Line, 5.12

Paco pa standplats

Paco pa standplats, North Six Shooter. (Sahar kor man till/fran North Six Shooter)

Shadow fron Dany on Swedin Ringle

Shadow from Dany on Swedin Ringle

Sunset over Indian Creek

Sunset over Indian Creek



After climb!
Bira vid bilen.