lördag 21 april 2007

IKSU Total Boulder

Idag genomfördes den första tävlingen i Total Boulder-format i Umeå. Med nya, feta strukturer och massor av arbetstimmar fick vi i Umeå chans att delta och beskåda en riktig klättertävling. Det var grymt!

Petra & Linnéa

Petra & Linnéa på problem 2 respektive 3. (Kolla noga så ser ni Tattarn uppe på videohyllan ovanför boulder 3).

Kvalet pågick mellan 9 och 12 och sen började finalen klockan 13.30. Tjejerna körde först och Petra visade att gammal är äldst och satte fyra av fem problem. Jämnare kamp var det om andraplatsen. Sara och Linnea landade på samma poäng men Linnea gick segrande ur den striden genom färre antal försök.

Petra på väg mot segern

Petra på väg mot segern i på sista problemet, en lång dyno.

Sen var det dags för herrarna. Här var det i ärlighetens namn inte ens spännande. Martin var den enda som gjorde alla problem i kvalet och flashade sedan alla fem problem i finalen. Otroligt imponerande med tanke på att det bara var tvåan Mats som överhuvud taget klarade problem tre, med 20 sekunder kvar på klockan.

Resultat damer:
1. Petra Rantatalo
2. Linnea Forsmark
3. Sara B
(Tyvärr så vet jag inte namnet på de tjejer som kom på 4:e & 5:e plats.)

Resultat herrar:
1. Martin Fransson
2. Mats Nordlund
3. Conny Dahlin
4. Joakim Rocklöv
5. Cristian Castro

Komplett prislista kommer senare på Borrbult.nu .

Ett enormt arbete med att bygga boulders och fixa priser hade Mange Eriksson, Dag Knutsson, Per Gunnarsson, Hasse Andersson, Nils med flera lagt ner. Det jobbades på den stora final-ställningen fram till 02.00 på lördag morgon. 50 tävlande och någonstans kring 100 åskådare på finalen. En dag med strålande sol och perfekt temperatur för hård bouldering utomhus och så väljer alla att klättra inomhus. Det visar verkligen hur roligt det kan vara med plastklättring under rätt förutsättningar!


Personligen trodde jag det skulle bli inomhuspremiär för året. Men nej, i torsdags berättade min ryggfixare att det skulle jag absolut låta bli om jag ville ha någon chans att min axel skulle växa ihop. Så tyvärr. Nästa vinter, då jävlar!

Men innan dess är det Norrbotten Boulder Maraton i Jävre söder om Piteå! Årets största klättertävling utomhus i sjukt fin miljö med riktigt feta boulders. Kolla in Borrbult.nu för förare.

Länkar:
Borrbult.nu
IKSU
Umeå Klätter- och Högfjällsklubb
Ergo Holds

fredag 20 april 2007

Vardagsäventyr


De tre roligaste utflykterna jag gjort i Västerbotten:

* Klättrat på Offerhällan.
* Skidat rännan på Borgahällan
* Åkt skridskor utanför Holmön

Ofta gnäller jag på Umeå och Västerbotten. För skidåkning och klättring så, ja, suger det i stort. Men jag garanterar att vilken som helst av dessa utflykter får minst en 3:a på en 10:o gradig skala ur ett Skandinaviskt perspektiv. Och det är fan inte dåligt.

onsdag 18 april 2007

Nordnorge


Camping ground, originally uploaded by utomjording.

Här är en bild från toppen av Presten i Lofoten efter att vi klättrat Vestpillaren tidigt i maj 2005. Om jag ska välja ett ställe i hela världen där jag vill bo från mars till september så är det helt klart & utan tvekan i Nordnorge. Skidåkning i världsklass. Granit i världsklass. Midnattssol. Goddam.

Planen för sommaren är 6 veckor i Tromsö med fokus på Kvalöya.

Klicka på bilden för att se fler bilder från turen.

söndag 15 april 2007

Niemisel

Helg och dags för ytterligare en några mil i bil. Fan, det här med rädda planeten är jag inte så bra på. Fredde och Elin hämtar upp och sen 20 mil till Jävre där familjen Nyberg ställer upp med grym middag och sängplats. Sen vidare för både Fredde och mitt eget premiärbesök på vad som enligt uppgift ska vara en av Sveriges bästa sportklätterklippor. Det första som slår mig är att det är mindre än vad jag trodde, nästan varenda klippa jag klättrade på ifjol var större. Det andra som slår mig är hur brant och grepprikt det är, helt perfekt för klättring! Det tredje är att det verkligen är brant när vi står och kollar upp på Bä Bä Vita Lamm (8b+) och upptäcker att vattnet som droppar från toppen landar bakom oss! OK, det här är ett par steg brantare än jag är van vid... Som gammal surtraddare är 90 grader brant. Ahum.

2007-04-15 [Niemisel] 006
Fredde kollar in framtida projekt.

Nu finns det bara två leder på hela klippan som både var intressanta och som vi har en OK chans att göra. Vilket säger en del om hur, ja, svaga vi är. Lederna i fråga är Wild Thing (7a+) och Beavis (7a). Eftersom Wild Thing till större delen var ett vattenfall så gick vi, efter en kort "uppvärmning" på Play, på Beavis.

2007-04-15 [Niemisel] 007
Fredde går igenom moven på Beavis.

Jag börjar dogga upp för att Fredde ska kunna göra ett redigt flash-försök. Jag tar mig ett move innan jag kliver ner och tejpar ett par rediga jamhandskar. Sweet! Överhängande handjam, det här är den sorts sportklättring jag ska specialisera mig på! Tar mig till ankaret och Fredde tar sig förbi sista bulten på flashförsöket. Då är tyvärr min beta helt åt helvete för småkillar som han. Så han faller och får spendera några minuter att hitta en egen sekvens.

Nåväl, sen håller vi på och trillar några gånger var. Jag är uppe på sista greppet/jammet innan juggen varje redpointförsök, en gång var jag helt säker på att jag skulle få ticka min första riktiga 7a när jag helt otroligt faller ur sagda handjam. Vad i helvete! "A hand jam is like a belay" som Steph Davis säger. Riktigt förvånad blir jag nerfirad. Fredde biter däremot ihop ordentligt och fixar på dagens sista press sin nya komplicerade sekvens för avslutet och får ticka sitt livs andra 7a. 11 jam fick han ihop. Nästa gång får han ta med sig två Camalot 2:or, en Camalot 3:a och en röd Alien och klättra leden på riktigt.

10 meters klättring är fan inte mycket. Men 10 meters klättring som hänger över 3 meter är jobbigt. Lite känner jag att två-tre pass inomhus under vintern skulle jag ända ha peppat upp mig för. Men, vadå, 7:e klätterdan på 5 månader och jag är millimeter från att sätta en 7a. Med redigt skadad axel och allt. Och nu 91 kg tung (minus 1 kg). Fan inte illa pinkat. Men lika stark som den här pojken kommer jag aldrig att bli.

2007-04-15 [Niemisel] 003
Mr Beefcake 2007.

Sen åkte vi förbi Åberget och sa hej hej till lite Lule-klättrare. Sen klättrade vi i Jävre utan något som helst intressant att rapportera. Ja, jo, vi träffade på en huggorm. Den väste.

Förare till Niemisel hittas på Borrbult.nu

torsdag 12 april 2007

Super Prostatan


Super Prostatan 1, originally uploaded by utomjording.

Dagens tips för dig som gillar höga slabbar: Super Prostatan-projektet i Raholmen, Sundsvall.

Högt - ja.
Hårt - ja, Fredrik har inte gjort alla move på topprep.
Spännande - ja, kruxet är högt upp och det är en stenklack som gör att man måste trycka ut sig från väggen vid fall.

En framtida klassiker? Något för Kolartorps-maffian?

onsdag 11 april 2007

Dåtid: Djungelstationen


För ganska precis 7 år sedan så lämnade jag Guatemala med sorg i hjärtat. Två månaders spanskastudier på tre olika ställen och det sedvanliga runtkuskandet i små risiga bussar hade till slut fört mig samman med Natalie, en otroligt söt tjej från Marseille. Några förvirrade veckor senare och så satt jag på flyget till Costa Rica. Allt för att den där jävla Steve övertygat mig om att jodå, för fan, det är klart att du ska hänga med mig i djungeln i Costa Rica innan du flyger tillbaka till Sverige. Den jäveln. Vem vet hur livet skulle sett ut om jag struntat i honom och följt mitt unga hjärta! (Så här i efterhand så fick lite facit när jag senare träffade Natalie i Marseille under ett break i en La Grave-resa. Det hade nog gått åt helvete ändå.)

Skitsamma. Jag var alltså på väg till Steve i djungeln i Costa Rica. Steve. Steve är en speciell människa. Han jobbar som fågelskådare. Eller ornitolog heter det kanske när man har det som yrke. Efter den sedvanliga vintern i Nelson, B.C., Kanada, jobbade han nu uppe i bergen i Costa Rica med uppdrag att räkna hur många av en viss pippisort som lade ägg i kaffeodlingar mot samma sorts pippi som la ägg i djungelbon. Eller något sådant, jag förstod aldrig vad det handlade om.

Här kanske det passar med en karta.

Efter lite irrfärder (stängd nationalpark, varma källor, öde strand, få låna ett überspartanskt strandhus av en Costarican, stoppade av knarkpolis som lite oväntat lät mig och min hippiepolare passera, 30 cm stor fjäril, sköna amish-snubbar och så vidare) så hämtar Steve mig med sin fin-fina Toyota. Och så bränner vi upp i bergen.


station_2

Här är Steve utanför sin djungelstation.

Forskningsstaionen som Steve jobbar på ägs av något amerikanskt universitet och just då så jobbade fyra personer där. Stationen ligger långt, långt upp i bergen precis på gränsen till Panama. För att ta sig dit så måste man ha tillstånd av markägarna att köra vägarna upp dit. Allt eftersom dyker det upp en bom över vägen med en liten vakthytt brevid där det sitter en snubbe med någon sorts beväpning. Efter ett par timmar på skumpiga vägar, som fått även den suraste inlandsbon att för en stund sluta skriva insändare till VF, så kom vi fram. Det var mörkt och stationen var mycket större än vad jag hade föreställt mig. Ljudet från djungeln var öronbedövande och dagen till ära hade en nattfjäril (moth på engelska) i samma storlek som en liten sparv letat sig in i huset. Morgon och det är här jag befinner mig. Förstå mig rätt. Oftast befinner man sig någonstans. Ibland befinner man sig någonstans speciellt. Så var det då.

station_1

Djungelstationen självt.

Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket från vad jag gjorde under de dagar jag spenderade där uppe. Men jag vandrade själv upp på toppen av närmsta berg och kollade ut över Panama. En flock apor följde mig nedför sluttningen. Två av de unga aporna stannade kvar och kollade in mig ett tag innan leklusten tog över och jag fick mig en fantastisk uppvisning i klättring och luftakrobatik. Att få stå där själv på den branta bergssidan mitt i djungeln och kunna se neråt på först den stora flocken och sedan de lekfulla eftersläntrarna var... lite större än jag kan sätta ord på. Jag är glad att jag var där.

(För er som aldrig träffat på vilda apor, de har inget alls med de skabbiga halvtama sopätarna funna vid tempel i Thailand eller liknande. Ursäka Sue!)


strange_pig

Här matar jag en rolig gris.

Annars traskade jag runt med Steve och kollade efter fåglar och bon. Såg lite ormar. Matade en gris. Bytte till mig en fantastiskt rolig novell om bodybuilding. Förstod att det var något omaka människor som förts samman i stationen. Och så låg jag en god stund i hängmattan och lyssnat på ljudet av djungeln och under eftermiddagarna på regnet som slog hårt mot plåttaket.

Goda dagar.

UPDATE 2007-05-07

Idag fick jag mail från Steve med länkar till hans bilder från Costa Rica. Hans bild på djungelstationen visar bättre än mina skräpbilder vilket dramatiskt landskap det är.

Costa Rica Select av Steve Ogle

Handsvett


En linje för den starke, originally uploaded by utomjording.

Ser ni Tommy? Han hänger vid första stand på projektet Sista Vilan, en otroligt fin fingerspricka. Till höger om honom går Halvvägs till Himmelen, grad 6. Till vänster går ännu en makalös spricka upp till det feta taket. Där blir det intressant klättring i 5 meter innan läppen passeras. Och till vänster om det så går ännu en brant (tradd-brant alltså) linje.

Varje gång jag ser den här bilden så kommer handsvetten. Snart är det dags. The psyche is on!

Förare till Offerhällan

måndag 9 april 2007

Påsk i Sundsvall

Det blev så en påsk i Sundsvall. Lite konstigt att de två senaste årens påskledighet gått i klättringens tecken när de 28 föregående påskarna spenderats i fjällen. Så är det när livet och vädret jävlas.

Nu hänger jag inte läpp, eller köttskägg, för det. Det blev en otroligt trevlig helg med vänner jag mer än gärna spenderar 4 dagar i sträck med när som helst. Fyra fullmatade dagar blev det hur som helst.


Meatbeard


På bild ser ni Johan när han gör en möjlig andra repetition (om min bestigning några minuter tidigare var den första) av problemet Meatbeard i Bergafjärden. Ahh, kaminklättring, lite av livets höjdpunkt. Oavsett om det blev en nytur eller inte så rekommenderar jag den till varje hugad traddare. En stjärna fick den i rapporten till BIMBO. Annars gick dagen i Vegan-Fredde-prestationens tecken. 6B, 6B och 6B+ gjorde han hur lätt som helst. Johan var trött och Elin ännu tröttare. Jag var tung. 92 kg är en bra vikt, det ger mycket tryck på greppen när krimparna blir mindre. Tyvärr så är det jobbigt att röra sig. Så jag hänger där ett tag. Sen trillar jag ner.



Veganerna kramas


Här ligger Fredrik och Elin. Det gör dom rätt i.



Fredag blev alltså Midskogs utan något nämnvärt att rapportera. Förutom att jag tog fram det gula kortet och viftade med när jag såg en tveksam bestigning. Hehe, tack 8a.nu, nu vet jag hur man förstör en klätterdag! ;) Och så träffade vi på Björn Knutsson och kompis som gav oss en liten guidening. Utan den hade vi varit fortsatt förvirrade.


Lördag Bergafjärden. Jag gillar verkligen det området! 300 problem av hög klass på ruggigt bra klippa. Sprang på Christoffer och Markus. Christoffer har gjort alla hårda problem i Sundsvall och satt upp Saga (8A) i Raholmen. Men han var otroligt roligt förvirrad ute i Berga. Jag undrar om dom någonsin hittade tillbaka till bilen. Det är för övrigt helt sanslöst att hundratals bouldrare tar sig till Kjuge när det är helt öde i Bergafjärden. Nåväl, tur att vi var på rätt ställe...


Söndag skulle bli en sightseeing dag. På vägen ut till Alnö slog jag Bodin en signal. 3 minuter senare träffas vi på Statoil och åker sen ut till Raholmen. Direkt visar han oss ovan nämnda Saga. Fy fan. Det är alltid intressant att se vad starka människor kan nypa på. Raholmen är ett litet område men med skön vattenpolerad granit. Vi socialklättrade lite. Det blir säkert en ny tripp dit!


Måndag styrde vi återigen mot Midskogs med tanken att sen hoppa vidare till Bergafjärden för att låta mig avsluta mitt lilla projekt. Började dagen med en timmes slabbvandrande på de långa, fina och enkla lederna längst upp till vänster. Grymt fina nybörjarleder, riktigt tätt bultade. Jag tror dom är graderade från 3+ till 5- ungefär. Snabb lunch och sen upp med QDs på Primus, grad 7-/7. Jag fixade snabbt bra sekvens på första halvan och Hedman tog oss till ankaret. Dags för redpointförsök gjorde mig lite... stressad. Det är inte svår klättring i starten men det är riktigt konstigt bultat, ett fall vid klippet av andra bulten är långt ifrån något att rekommendera. Nu blev det trots allt ett fall lite högre upp, som sagt, 92 kg är inte optimal klättervikt. Vegan-Fred firade ner från sitt nya projekt, Lill-Elvis (7b), och flashade sen lekande lätt Primus. Jaha, där ser man, träning ger färdighet! Jag som trodde 5 månaders vila var rätt väg att gå. Nåväl, gick på igen och fick så ticka även i helgen. Och skriver nu med värkande långfinger på vänster hand från slutkrimpen. Skit samma, det ordnar sig nog. Roligast av allt - alla vi fyra gamla surtraddare var rörande överens om att sportklättring är grymt roligt att det blir en hel del mer bultklippande än vanligt i år. Sweet!

Sen åkte vi hem.

OK, nu ska jag spekulera lite.

Vegan-Fredde kommer göra 7b sport och 7A boulder i år.
Hedman kommer göra 6c+ sport.
Elin kommer göra 6- tradd i Ringkallen.
Jag kommer göra 7a+ sport (kanske 7c om jag pressar mig över 100 kg...).

Nu blir det Niemisel nästa helg om det är torrt där. Då ska jag pumpa ur.

torsdag 5 april 2007

Flexibelt

Två månaders planering åt helvete. Inget Lyngen i år heller. För 5 år sedan väcktes drömmarna och ännu har jag inte lyckats sätta mig i en bil och köra 91 mil norrut. Va fan, patetiskt. Nåväl, i år var det nära. En vinter av grym skidåkning i Borgafjäll med hur mycket snö som helst och större sug efter skidåkning än jag haft sen ungefär... 2001. Peppade polare som fixar stuga och bil. Bra kondition (well...) och bra skidform (well...). Och så blåser det helt plötsligt 40 sekundmeter och snöar. Detta efter en period av varmt väder. Vilket innebär lavinfara. Vilket innebär att alla riktigt fina åk inte går att göra utan att riskera livet. Vilket innebär att det inte blir någon resa.

Så, jag får fortsätta längta. Nästa år. Kolla in bilderna på Biosphere om du undrar hur det ser ut där uppe.

Van att vara beroende av väder för alla aktiviteter så går det inte att sura för länge. Blir istället väderkoll och sedan de sedvanliga telefonsamtalen till samma polare som vanligt och 30 minuter senare så är Lyngen definitivt inställt,
Johan har ställt in fjällresan, Vegan-Fredde och Elin struntar i släkten i Piteå och en klätterpåsk i Sundsvall är inbokad. Goddam, jag älskar er kära vänner som alltid svarar JA när jag kommer med mina mystiska idéer i sista sekund!

Att blogga om i framtiden:

  • Telefonsamtalen
  • Hyllningar av mina kompisar