Valborg i Borgafjäll

I min fortsatta strävan att göra allt annat än att klättra i väntan på att någon dag ha en hel axel igen så åkte hoppade jag in i mamma och pappas bil för färd till stugan i Borgafjäll. Ingen snö i Umeå. Ingen snö på vägen upp. Och så, två-tre mil innan Borga, börjar det ligga lite snö och väl framme ligger det sisådär 80 cm snö i byn och fjällen är helt snötäckt. En galet snörik vinter med kring två meters snöbas lever kvar, det kommer vara riktigt bra skidåkning en bra bit in i juni!

Trots ett helt gäng helger med skidåkning under vintern, för övrigt mer än sista kanske 4 åren sen klättringen tagit över mig och min själ, så har Svågern och jag inte lyckats åka upp tillsammans en enda gång. Extra roligt att Syster, Svåger och Felix svänger upp på uppfarten samtidigt som oss!

Valborg 2007 018

Svågern på playan

Stressen i januari när man måste upp och iväg innan 9 för att hinna göra något innan det börjar skymma vid 14 existerar inte i slutet av säsongen. Sovmorgon till 10 (för mig). En promenad. Leka med Felix. Fixa lite med skidorna. Och så iväg framåt eftermiddagen för en tur upp på Borgahällan i lite halvpissigt väder. Stark vind och några plusgrader. Men med Svågern som sälskap känns det inte alls särskillt tråkigt. Vi börjar traska på stighudar från dammen men tar av oss skidorna och njuter av playan istället. Första gången jag gått på sandstrand med skidor på axlarna!

Väl uppe i ravinen träffar vi på en Jonssons-pojkens skida med tillhörande stighud. Ett samtal senare får vi bekräftat från Bergsguide Jonsson själv att, jodå, andra skidan ska också ligga där någonstans. Mycket snö och en lavin 5 månader tidigare lämnade honom tillfälligt skidlös. Nåväl, vi får återvända om några veckor när den fortsatta snösmältningen tinat fram den andra skidan. Dagens tips: Skriv ditt namn på skidorna!

Valborg 2007 026

Danne på väg tillbaka mot stranden

Sammanfattningsvis var det en sjysst tur med fin vårsnö som sedan blev hård vårsnö för att på kalfjället bli vindpinad stenhård jävla svensk fjällsnö med lite nysnö on-topp. Fittnesskungen Svågern imponerade med att studsa ner från fjället med de fetaste skidorna jag någonsin sett, typ 125 mm i midjan. Fel före.



Valborg 2007 029

Felix berättar om alla skotrar han sett.

Söndag och bättre väder. Återigen lugn morgon med lek och stoj med solstrålen Felix. Lyxigt att kunna stänga om sig när de nya tänderna gör ont eller tröttheten slår till. Och ännu lyxigare att få leka med världens sötaste charmtroll! Och det säger jag helt objektivt efter att ha träffat alla andra söta barn i världen! Ahum.

Valborg 2007 042

Svågern med Borgahällan i bakgrunden

Sen på med grejerna och skotern upp till trädgränsen och så jag och Fittneskungen på väg mot nya äventyr. Svågern pustar betänkligt men även idag tar vi oss till tops. Typ. Vi tar oss iaf precis så långt vi tänkt oss, nämligen till toppen av det inte särskillt fruktade Dödsåket! Riktigt, riktigt fin vårsnö och helvete vad roligt det kan vara med skidor ibland! Jag kommer in i min vanliga få-svängs-takt och klipper sisådär 700 höjdmeter på ett tjugotal svängar. Någon gång måste jag kolla, jag gissar att mitt personliga rekord för hastighet i offpistmiljö ligger någonstans över 110 km/h. Att bli tolkad bakom skoter kring 70 km/h känns i sammanhanget långsamt. Jag är glad att det var många år sedan jag trillade, fan, mina axlar och knän skulle straffa mig resten av livet.


Valborg 2007 050

Helikoptern

Efter typ 10 samtal blir det så klart att Svågern och Utomjording självt ska vara helikopter-guider framåt kvällningen. Jahapp. Eftersom jag förmodligen är den som turat mest i Borgafjäll sista decenniet så känner jag mig ganska lugnt vad gäller vägval och allmänt bergsvett. Däremot känner jag mig extremt olugn vid tanken på att guida vid helikopterflygning. Jag har nämligen aldrig flugit hellikopter i fjällen. Någonsin. Men, på med guide leendet och så "Bon Jour! Je mapelle Jean-Pierre Baugette, le guide!". Nå. Jag får en snabbgenomgång och något mer än att lasta i och ur grejerna från helikoptern behöver jag egentlien inte göra. Men det var ändå lite läckert att lyfta upp tre snowboards, mina skidor och några väskor, lägga sig på dom och ge klartecken till piloten att lyfta. Att ligga under en helikopter som lyfter är inget jag gör varje dag. Ännu finare var det att göra en sån där klassisk stå-på-knäna framför helikoptern-grej för att visa hur långt han har till backen och var vinden kommer ifrån. Ena gången landande han seriöst inte längre än 50 centimeter från näsan. Den fladdrade.

En i min grupp frågade: "Guidar ni på några andra ställen än Borgafjäll?" Ahum. Nä.

Sen fick vi champagne på toppen av Klöverfjället. Det har jag försökt dricka där en gång förrut. (Nyårsnatten 2001). Den här gången gick det bättre. Så blev det en isig normalväg ner. Betydligt sämre än första åket från Jenje. Min stora insats var att skicka iväg ena skidan nerför fjället i slutet av åket. Det var inte alls roligt. Som tur är så gjorde skistoppern sitt jobb och jag behövde bara åka på en skida i 100 meter. Tyvärr räckte det för att jag skulle slå i staven ordentligt och riktigt göra illa axeln. Igen. Fan.

Kvällen avslutas med bartömning. Min käre far vann och kröp på alla fyra upp på övervåningen. Svågern tvåa och jag patetisk trea. Dessutom var jag klart mest bakis dagen efter. Farsan visade också att gammal är äldst när han vaggade runt på parkeringsplatsen utanför pubben med Karolina Miskovsky och gaggade som värsta gamla polarna. Vilket dom kanske är.

Valborg 2007 057

Skotergrabb och mormor.

Felix är en riktig grabb-grabb. "Traktor! Traktor!" byttes i fjällmiljö snabbt mot "Toter! Toter! Toter!". Skotern, precis som traktorn, verkar uppfylla alla krav på en jordlig tingest. Stor. Bullrig. Spännande. Åker iväg. Möjlig att ta på. Och lite skrämmande. Direkt vi kom fram till stugan började han med "Toter?". Han fick följa med ut i förrådet men vågade inte riktigt ända fram men var ändå överlycklig. Dag två fick han se den lite närmare men det var först dag tre han klarade av att sitta på den och trycka på knappar och försöka dra lite i startsnöret. När det var dags att gå in för kvällen sa han "Go natt totern!" och tultade fram till den och tryckte en ordentligt blöt-puss på skoterdynan. Han har ännu inte åkt med på någon tur. Nästa vinter!

Valborg 2007 060

Så liten, så söt!

Avslutningsvis: Nu vill jag åka mer skidor!

Comments