onsdag 27 juni 2007

Coupland - mellantid 1

Under midsommarhelgen i Borgafjäll blev det två tickar i min Coupland-lista.


Girlfriend in a Coma
Eh. Nä, den här gillade jag inte. Kan man kalla det här en dystopi? Äh, jag vet inte. Spöken och grejer är inte för mig. Enda behållningen var väl egentligen att Coupland faktiskt kan skriva.

Betyg: PP (av 5 möjliga)


Microslavar (Microserfs på engelska)
Goddam, det här var mer min stil! Microsoft-anställda anno 1994 säger upp sig och flyttar från Redmond till Silicon Valley och en IT-startup. För en gammal datakonsult som började plugga 1994 och jobba 1998 och har varit med om massor av grejerna i boken så, ja, fan, hur roligt som helst! Riktigt, riktigt bra bok!

Betyg: PPPP


Coupland-böcker jag läst förut:
Miss Wyoming - bra bok! Betyg: PPP
All Families are Psychotic - ännu bättre! Betyg: PPPP

måndag 25 juni 2007

Midsommar med Buddha



Svenska färger, osvenska symboler


På väg upp till stugan i Borgafjäll stannade vi till vid tempelbygget i Fredrika. Att Europas största buddhistiska tempel ska bygga i riktig Västerbottnisk glesbygd är... trevligt? Osannolikt? Galet? Fantastiskt? Underbart?

För några år sedan såg jag en klassisk arg insändare i Västerbottens Kurriren. Det var ett äldre par från en by i Åsele kommun som beklagade sig över att det slösades bort pengar på ett sånt där tempelbygge. Att renovera den gamla kvarnen skulle locka mycket mer turister!

Nu har huspriserna för första gången på 40 år ökat i Fredrika. Det finns hotell. Bensinstationen och grillen har öppnats igen. Thailändska restauranger har öppnats. Lokala företagare har fått jobb.

Fredrika kommer att överleva. Och Buddha står högst upp på ett berg och har en fantastisk utsikt över Västerbotten. Det kan du också ha, så se till att du svänger förbi Fredrika när du är i närheten.

Mer om bygget:
Buddistiska föreningen
Byn informerar

torsdag 21 juni 2007

Attack: Coupland



Sommarläsning - Douglas Coupland

Häromkvällen hamnade jag med en bok av Douglas Coupland i sängen (ehh... mer action än så ser inte min säng). Läste första kapitlet innan jag kom ihåg att jag läst den. Fan, precis som jag hunnit peppa upp för ett par dagars intensivt läsande!

Nå, jag lyckades på något sätt inspirera mig själv när jag skrev om Hunter. Och funderade på Tom Robbins. Och så kom jag på den briljanta idén att jag i sommar ska nörda ner mig lite och läsa alla Couplands böcker. Ja, varför inte? Så igår tog jag (biblioteks-)bussen ner på stan efter träningen och plockade på mig fyra av hans böcker.

Girlfriend in a coma har jag nu snart läst ut och jag är glad som fan att jag har ytterliggare några tusen sidor Coupland framför mig i sommar. Bibliotek är en bra uppfinning! Och nu slipper jag läsa ut den hemska boken jag lånade av Maria. Det var för mycket tantsnusk till och med för mig.

tisdag 19 juni 2007

6 månader tidigare



David på Tavelsjön den 19:e december 2006

måndag 18 juni 2007

Hunter


En av fördelarna med att bryta ryggen är att man får lite mer tid hemma och vrider runt dygnet lite. Annars hade jag aldrig hamnat framför "Last 24 hours - Hunter S. Thompson" på Discovery. Även om det är lite som att sparka in öppna dörrar så kommer här dagens tips: Läs Hunter S. Thompson.

OK. Det mesta är av snubbens produktion är skräp och senaste 25 åren gissar jag att hans hjärna mer och mer antog formen av en schweizisk ost. För att sedan förses med ett hål av kaliber .45. Men fyra böcker som alla intresserade av ehh... amerikansk nutidshistoria inte bör missa är:


Har du redan läst dessa? OK, jag slänger med tips om böcker av två andra favoritförfattare.

  • Fierce Invalids Home from Hot Climates av Tom Robbins. Tom ska få sig en egen presentation i framtiden.
  • Svart Harakiri av Paul Beatty.

Åter till Hunter. Hans liv slutade alltså av en kula avfyrad från en av hans älskade vapen. Även efter hans död fortsätter hans saga. Så, till tonerna av Mr Tambourin Man:

"On August 20, 2005, in a private ceremony, Thompson's ashes were fired from a cannon atop a 153-foot tower of his own design (in the shape of a double-thumbed fist clutching a peyote button) to the tune of Bob Dylan's Mr. Tambourine Man, known to be the song most respected by the late writer. Red, white, blue and green fireworks were launched along with his ashes. As the city of Aspen would not allow the cannon to remain for more than a month, the cannon has been dismantled and put into storage until a suitable permanent location can be found. According to widow Anita Thompson, the actor Johnny Depp, a close friend of Thompson (and portrayer of Raoul Duke in the movie adaptation of Fear and Loathing in Las Vegas), financed the funeral. Depp told the Associated Press, "All I'm doing is trying to make sure his last wish comes true. I just want to send my pal out the way he wants to go out."[33]"

Källa: Wikipedia.

tisdag 12 juni 2007

Elektronisk muskelstimulering


EMS, originally uploaded by utomjording.


Ryggskadan har satt mig mer eller mindre ur spel några månader. Jag kan i dagsläget med nöd och näppe köra bil till gymmet, sätta mig på en sitt/ligg-motionscykel och trampa 45 minuter. När jag kommer hem har jag sjukt ont i nacken. För att inte helt förtvina beställde jag en liten maskin för att hålla framförallt underarmarna igång inför höstens klättring.

Så kom den då. Lättare och mindre än vad jag trodde. Det följde med några program och Mr Limp försedde mig med några till. På med lapparna, skruva upp amperen och låta musklerna jobba.

Det finns två sorters stimulering av muskler. TENS som används som muskelavslappning och NMES som tränar muskler. Den här maskinen klarar båda och det är såklart NMES som jag i dagsläget är intresserad av. Mailade med Carlos och han sa att det var viktigt att maskinen skulle klara minst en viss mA. 100 mA klarar den här. Det högsta jag kunnat köra är 13 mA. Då hoppar musklerna helt galet. Får väl ha som mål att klara 20 mA och sen ticka det på 8a.nu...

Någon som har tips på bra program att köra?


________EDIT________

Den här maskinen köpte jag: EV-807P

lördag 9 juni 2007

Google Maps Mashups

Som ett led i mitt "geeking for the better good of the climbers" så har turen idag kommit till Google Maps Mashups. Just nu kör jag med ett Google Docs Spreadsheet som ATOM-feed. Självklart ska feeden autogeneras från en databas så småningom.

Några klätterställen runt Umeå. Skravel har till och med fått en bild! Såhär kommer det att bli. Och det är svinenkelt.

Här är den Google Developer blog som jag utgick från. Tack för tipset Andreas!

tisdag 5 juni 2007

The Geeky Gimp

Efter förra veckans olycka så spenderar jag mer tid än vanligt framför datorn. När Herr Doktor dunkade papperet med en månads sjukskrivning på bordet framför mig och sa "nu tar du det jävligt lugnt" så var det alltså dags att kanalisera om vuxen-dampen från klättring, skidåkning, cykling, paddling och annat jävulskap till... något riktigt nördigt.

Steg 1. Se till att installera Linux-distributionen från Ubuntu på nya jobbdatorn och få det att snurra.

Steg 2. Få igång fungerande utvecklingsmiljö för Rails-projekt.

Steg 1 - Ubuntu
Ja, för helvete, klockrent! Installationen trillade på fint och datorn startade upp blixtsnabbt. Om jag inte ska programmera på en dator så behöver jag inte mer än Firefox, ungefär 10 add-ons och 10 Greasemonkey-script. Så det var snabbt fixat. Enda strulet med hela installationen var att installationsprogrammet inte kände av rätt grafikkort rakt av utan jag fick ta hjälp av Lelle, min geek-idol, för att få det rätt. Sen blev det lite överkurs när det var dags att slänga på Beryl. Men nu har jag helt plötsligt en dator som vilken liten fjortis som helst måste vara avundsjuk på! Det lilla jag har sett av Vistas 3D-vyer känns lite lamt i sammanhanget.


Video: Såhär fint kan Ubuntu med Beryl se ut.

Rekommenderar jag Ubuntu? Absolut! Är du intresserad att prova? Gå till Ubuntus hemsida och ladda ner CD-image. Bränn den och du har en så kallad Live CD. Allt du behöver göra är alltså att boota om datorn men välja att starta den från en CD-skiva. Nu kör din dator Linux helt utan att installera något! Om du vill installera på hårddisken finns sen en installations-icon att klicka på på skrivbordet.

Steg 2 - Utvecklingsmiljö för Rails-projekt
Jadå, jodå, det gick bra. Till slut. Var lite strul att få alla detaljer på plats men pakethanteraren Synaptics funkar fint. Kom sen ihåg att det är Aptana som tagit över utvecklingen av RadRails.

Det här består min utvecklingsmiljö av för mitt Rails-projekt:

  • Ruby on Rails. Här är en installationsguide.
  • MySQL. Följde med Ubuntu direkt från scratch? Har glömt.
  • Aptana. Faktiskt en riktigt fin utvecklingsmiljö.
  • Google och on-line dokumentation av Rails API
  • Firebug - add-on till Firefox som dominerar så totalt. Håller koll på allt från HTML till Ajax-postbacks. Javascript-debugging. Hur kunde jag leva utan?
  • MySQL Administrator. Installeras via pakethanteraren.
  • Lelle på ICQ. Fan, utan Lelle är jag, än så länge, ingenting. Tack för allt stöd!
Mer tror jag inte det är.

Det jag kämpade med bra många timmar var att få igång en vettig databashanterare. Försökte köra DBDesigner4 via wine (eftersom jag inte fick igång native-varianten) men det var för buggigt. Så än så länge får jag leva med SQL Administrator. Jag är inte imponerad. Det är helt klart det sämsta hitils med att bara använda fria programvaror. Någon som har något tips?

Jag slänger på taggen "Så totalt jävla ointressant" på det här inlägget. Någon där emot?

fredag 1 juni 2007

Bröstryggfraktur

Sista halvåret har inte varit mitt livs bästa. Bra skidåkning och ett nyvunnet intresse för cykling är ingenting mot att misslyckas med stora gemensamma planer för framtiden för att sedan separera och därefter lytta hem till Syrrans gamla flickrum. För att fylla på minuskontot fixades en fin axelskada med 3 månaders konvalescens. Med resultatet att en planerad sommar i Tromsö ställdes in. För att gnälla lite så kändes det som att det var dags för lite positiva händelser. Ahh. Fel tänkt.

I torsdags stack vi iväg fyra grabbar och cyklade i I20-skogen. Trampade på i typ 1½ timme och hittade några stråk av OK cykling, inget extatiskt direkt men en fin motionsrunda. Med ett par kilometer kvar till bilen viker vi av på några småstigar som jag cyklat förut. Vi latjar oss relativt sakta genom skogen. Jag kör först och kommer fram till ett dött träd som ligger över stigen. Det var lite för högt för att det skulle gå att hoppa/cykla över precis vid stigen. Så jag viker av ett par meter åt sidan för att passera trädet lite närmare toppen. Lyfter framhjulet över och -smack- ligger på backen.

Det som händer är ungefär följande. När bakhjulet träffar trädet, som hänger ganska fritt i luften, så komprimeras framdämparen ihop (kanske en grop i mossan?), och eftersom jag står upp med framåtvikt för att få över bakhjulet så tippar jag framåt och går precis rakt ner i backen med skallen. Jag hinner få upp händerna och tar en bit av smällen med vänster tumme men helt klart går större delen av kraften rakt genom ryggraden och jag hör/känner ett markant krasande ljud från ryggraden. Fattar direkt att det är något annat än de vanliga muskelskadorna och ligger ner på rygg i mossan och känner igenom kroppen. Fingrar - OK. Tår - OK. Bestämmer mig, full av adrenalin, ändå för att resa mig upp efter ett par minuter. Hjälmen är paj och glasögonen helt vridna, tur att jag inte har större synfel än att jag klarar mig utan ett kortare tag. Vi går ut till vägen, och rullar ner mot I20 där ena polaren har bilen stående. Ringer svågern, som är sjuksyrra, och ber honom om råd. Nu pirrar det i både händer och fötter och jag börjar bli rädd. "Åk till akuten!" är hans råd. Polarn lastar cykeln och jag ringer 112 och förvarnar att jag är på väg upp med en ryggskada. Precis när vi kommer till sjukhuset så ringer dom från akuten och säger åt oss att köra in i ambulansingången. Portarna öppnas och där väntar seriöst 10 personer på mig. "Sitt stilla, rör dig inte!". OK. Och så spänner dom på mig först en nackkrage, sedan en stabiliseringsväst och så något mer. Varje gång dom får mig att rycka till gör det ont som fan men det känns ändå bra att vara på plats. Sen fäller dom sätet och lyfter ut mig och lägger mig på en träplanka till bår, spänner fast mig och tar in mig i undersökningsrummet.

En betraktelse:
En nackdel med att vara storväxt i sjukhusmiljö är många. Det är jobbigare att lyfta 90 utomjordiska kilon än en 45 kilos gammal dam. Det är ju egentligen inte mitt problem men lyften blir ryckiga och det gör ont i varje skakning så är det inte alls roligt. Utanför den anorektiska klättervärlden är 90 kg ändå ingenting, det måste vara jävligt jobbigt när en 180 kilos Bantar-Björn behöver lyftas. Vidare är jag också för bredaxlad för att passa på bårer och britsar. Oskönt är ordet.

Nå. Därefter blev det sönderklippning av mina två underställströjor, ett merinoställ och en cykeltröja som jag använde för första gången. Däremot bad jag dom snällt att inte klippa sönder mina splitternya cykelbyxor. Sen stacks det grejer och vändes och undersöktes och beställdes tid på röntgen och gavs dropp och morfin och röntgades och väntades. Efter två timmar fastnaglad på träbritsen hade jag så jävla ont i häcken och i bakhuvudet. Återigen var inte båren anpassad till min storlek så jag hade hamnat utanför den lilla silikonkudde som ska göra det lite skönare. Under undersökningen kände jag mig rejält rädd några gånger men eftersom tiden led och pirrningar och domningar avtog kändes det lite lugnare. Så kom då till slut besked från röntgen. Fraktur på en kota i bröstryggen men inget allvarligare än så. Inga problem med nervbanor eller benmärg. Trots min ateism kommer här ändå ett - Tack gode gud! 3 timmar fastspänd. Fy fan så jävla skönt att få sätta sig upp och få av alla jäkla prylar.

Så fick jag stanna över natten, fick snacka lite med läkaren, fick tid för röntgen om 6 veckor och förmaningar om att leva helt normalt och inte anstränga mig. Hur det nu skulle kunna vara normalt. Men, ja, närmsta veckorna lär jag inte göra många knop. Så sjukskrev han mig en månad och vips är min svit av 9½ års arbete utan att missa någon arbetsdag på grund av sjukdom förstörd.

Tack till Pär för att du skjutsade mig! Tack till min läkare Åsa som skyndade på undersökningen och röntgen. Tack till Sara, Mia, Robert och ni andra grymma sjuksyrror som tag hand om mig. Tack till Mr Morfin för att du är snäll och bedövar mig.