Caballo Blanco

Caballo Blanco i koket pa restaurangen
Caballo Blanco i koket pa restaurangen

Da och da hander det att man traffar manniskor som lever ett annorlunda liv. Ett sadant mote hade jag forra veckan pa torget i Batopilas. Det satt nagra turister och snackade sa jag joinade ganget. Ett par fran Belgien cyklade runt och berattade lite om det. Jag berattade att vi hade gatt tre dagar over bergen. Belgaren fragar om det gar att cykla och jag sager nej. Snubben brevid sager da att, joda, en kompis till honom cyklade over. Skitsnack tankte jag. Jepp, 12 timmar tog det for kompisen. Men det var ju tack vare att han sjalv hade burit polarens alla grejer. Skitsnack tankte jag. Hans eget rekord for samma stracka som for oss tog tre dagar var 6 timmar och 30 minuter. Skicksnack tankte jag. Sen slog det mig. Han talar sanning.

Framfor mig satt en levande ultramarathon-legend. Han presenterade sig som Caballo Blanco, den vita hasten. Det var hans officiella namn i Mexico, hans hus och allt han agde dar nere var registrerat i det namnet. Egentligen heter han Mika och bor sommrarna i Boulder, Colorado. Sen pa vintrarna springer han runt i bergen i Sierra Madre.

Jag hangde pa honom och kakade middag hos en kvinna som hade en restaurang i sitt kok. Billigt och gott. Och sa borjade han beratta om det fantastiska ultramarathon-lopp han arrangerar i Urique varje ar. Det ar namligen sa att Tarahamara-indianerna dar i bergen ar varldens basta langdistanslopare. Traditionellt jagade dom genom att driva djur over de kanten pa de hoga klipporna. Jakten kunde sjalvklart bli lang och deras fysik verkar vara perfekt for just langdistans i bergsmiljo. De har ocksa en bollsport som gar ut pa att dom sparkar en traboll framfor sig i flera dagar. Ett parti brukar sluta efter lagoma 15 mil.

Traditionen med langdistanslopning borjar dock forsvinna i och med den integrering som sakta sker av indianerna i det Mexikanska samhallet. Alkohol, sjukdom, utrotning av vilt och fattigdom hjalper heller inte. Sa Caballo Blanco har skapat ett langdistanslopp har for att uppratthalla traditionerna. Fran borjan betalade han allt sjalv men sen har staden Urique gatt in med prispengar och en privat sponsor, sjalvklart accepterar han inte foretagssponsorer, koper in 10 ton majs. Varje person som gar i mal far 100 kg majs. Top 10 far prispengar.

Tvisten med det hela ar att varldens basta langdistanslopare deltar i loppet! Varje ar far 20 gringos ansoka om att vara med. Anmalningsavgiften ar vad man tycker ar lampligt, kravet ar bara att man har sprungit ultramarathon forrut. Sa nar den flerfaldiga varldsmastaren fran USA anmalde sig var det roligt. Speciellt nar han kom in pa andraplats efter en indian. Aret efter kom han tillbaka (Bonny berattade samma historia) for revanch. Hela byn satsade pengar pa indianen. Och borjade bjuda honom pa bira. Sa dagen for loppet var han bakis som fn och forlorade lopper pa sista kilometrarna.

I ar var det tydligen ett annu starkare startfalt nar aven varldens tva basta damer anmalt sig till loppet. En reporter fran New York Times skriver ocksa en artikelserie i hur han tranar for loppet.

Tofflor av bildack

Passar fint pa min fot!

En intressant detalj ar att alla indianer springer i sandaler gjorda gummi fran gamla bildack. Dom ar inte for mig.

Las garna mer om det har pa Mikas hemsida.
http://www.caballoblanco.com/
3