måndag 12 november 2007

Lokalt producerat

Kaktus i soluppgangen
En 8 meter hog kaktus.

Tillbaka i civilistationen och en eftermiddag med Internet. Klev upp klockan 04.00 imorse for att hoppa pa lokalbussen upp fran Batopilas. Galna saker, shit vad radd jag blir nar ett misstag av chaufforen innebar garanterad dod. Vi klattrade ungefar 1500 hojdmeter pa 3 timmar. I snitt gjorde vi kanske 20 km/h. Det var brant. Det var grusvag. Det var absolut valdigt sma marginaler. Men det gick saklart bra. Imorgon hoppar jag pa bussen till Chihuahua och sedan buss till Monterrey dar Rasta-Jocke, Eva och Anette vantar. Sen blir det lite klattring i El Portrero Chico. Swe-eet!

Prospero

Prospero med passande belt buckel

Tankte skriva lite grann om hur lyxigt det ar att kunna ata och anvanda lokalt producerade frukter och vaxter. Ganska snabbt blev jag van att kunna plocka sot grapefrukt direkt bakom hotellet for att fixa frukostjuicen. Citroner och limé ocksa. Fikon. Nar Rolf brande sig plockade skar han av ett blad av en Aloe Vera-kaktus och smorde in sig. Jordnotter ater jag maniskt ett par timmar om dagen. Melonerna ar galet goda. Papayan och mangon ar tyvarr inte riktigt mogen an. Kaffet vi fick uppe i bergen var odlat, plockat, rostat och kokat av Prospero, agaren av den lilla ranchen. Avokadon ar utom denna jord. Tortilla ar latt att gora (vet jag nu).

Men, vad lever folk av da nere i dalarna som jag nu besokt? Ja, under tre arhundranden var silvergruvorna den stora inkomstkallan. Nar dom borjade sina samtidigt som metallpriserna borjade sjunka stangdes nastan alla gruvor ner och byarna blev valdigt fattiga. Idag ser man dock inget av det, bade Urique och Batopilas har en valdigt hog andel av fina pickups, prydliga hus och restauranger. Turisterna bidrar med en del men den stora inkomstkallan ar marijuana-odlingar. Bergen kryllar av mer eller mindre svaratkommliga dalgangar och bergssidor. Manniskorna som lever dar uppe ar otroligt fattiga och tar sjalvklart varje mojlighet att mer eller mindre riskfritt tjana lite pengar. Sa under de totalt fem dagarna jag spenderade vandrande runt i bergen trippade jag fler ganger over vattenledningar som med stor sakerhet leder rakt in i en odling. Att folja ledningen mot odlingen gissar jag bade ar farligt och dumt, det finns garanterat folk som bade ser dig och som har vapen. Men som halsar glatt pa dig och bjuder dig pa jordnotter eller liknande om ni traffas pa stigen. Sa det finns mafiaforgreningar overallt har. Den fattiga indianen saljer ett steg upp i kjedjan. Och sa levereras det vidare uppat inom mafia-organisationen for att till slut hamna i USA.

Daremot tror jag inte det ar sa vanligt att folk har brukar marijuana sjalva, det ses nog mer som en drog for amerikaner. Jag tror dom anvander det lite i medicinska syften, den andra natten bodde vi hos en aldre man kring 70 ar. Hans mor var 92 ar gammal och sjuk. Vi horde henne stona av smarta under natten. Eftersom medicin ar valdigt dyrt for manniskorna i bergen sa odlade han sjalv marijuana och gjorde té eller en pipa at sin mor. Som fick lindring.

En andra stor inkomst av dollar till Mexico kommer fran i USA boende mexicaner. Mexico har cirka 100 miljoner invanare. I USA bor det gissningsvis ungefar 10 miljoner legalt invandrade personer som fortfarande kallar sig mexikaner samt ytterliggare 10-20 miljoner illegalt invandrade mexikaner. Dessa person skickar ofta upp till halva sin inkomst tillbaka till familjen soder om gransen. Det blir ett valdigt stort pengaflode. Sa nar amerikanska dollarn kraschar sa foljer den mexikanska peson med. Och folk har nere blir fattigare.


Lite bilder fran senaste veckan! Kolla in Flickr sa kanske det finns annu fler att se!

Bonny och jag
Bonny och jag aker pick-up

Matilde och jag
Min kompis Matilde och jag. Att mala majs till mjol var jobbigt for mig. Det ar nog ganska jobbigt for henne ocksa.

Hasthuvve
En av vara hastar.

Mexicats
Fina mexikanska katter i soluppgangen.

Skicka en kommentar