torsdag 28 februari 2008

Gråkallen



Gråkallen heter berget som ligger närmast Trondheim. Snarare kan man säga att delar av Trondheim är byggt upp på Gråkallen genom bland annat stadsdelen Byåsen. Hur som, det tar ungefär 15 minuter för mig att köra upp dit. Så det gjorde jag imorse vid 07.00. Jag har nämligen fått min nya skidutrustning och var ganska sugen att få prova hur dom känns. Första intrycket: fantastiskt! Vilken otrolig skillnad att få ner vikten på skidor och bindning. Dynafit-bindningen har dessutom en bättre brytning när man lyfter foten vilket ger ett naturligare steg än Diamiren. Kändes mer som längdskidor än mina gamla grejer.

Tre åk tog jag. Härligt med några fina pudersvängar i soluppgången att starta en torsdag med.




After ski toast

Vi var även uppe och gick en sväng i måndags kväll. Sämre förhållanden än idag men trevligt sällskap i form av Kjell och Håkon. Spännande att åka med pannlampa också. Måste verkligen köpa en kraftig variant. Någon som har något bra tips? Och Cajsa, något för mindre än 8000 kr nu tack. Kvällen avslutades med att Kjell bjöd på sprit.

onsdag 27 februari 2008

Han börjar äta smör



Det här var lite konstigt.

tisdag 26 februari 2008

Chatta med mig

Ja, eftersom jag är en sång Google-geek så har ni nu chansen att chatta med mig on jag är on-line. Bara att klicka ute till höger och så är vi igång.

söndag 24 februari 2008

Skridsko



Jag till havs

Lånar en bild av David för att visa att det var fint att vara till sjös igen under mitt lilla Umeå-besök.



David plaskar



Och här är David.

Mr Hallontårta



Snart styr jag tillbaka till Trondheim...

onsdag 20 februari 2008

Aha!

Ibland säger det "Klick!"! Igår förstod jag att vigsel- och förlovningsringar sitter på höger hand i det här landet. Det förklarade lite saker. Det är nämligen så att alla ingenjörer har ringar på vänster ringfinger. Så nu fattar jag att dom inte är homosexuella bara för att dom delar lägenhet med en annan gutt. Kanske en liten detalj men det har känts konstigt att fråga...

Annars händer lite konstiga grejer med jämna mellanrum. Vet någon vad måsvinge-tecknet heter på norska? Inte jag heller förrän idag. Krullparantes. Idag på lunchen serverades römme-gröt. Det är typ gröt kokad på sur grädde. Jag fattar inte vad det är men det är typ fet, konstig risgrönsgröt som man smäller på socker, kanel och smör på. Hälsobomb.

Imorgon styr jag mot Umeå!

söndag 17 februari 2008

Representing Stockholm and Copenhagen



I fredags kom min Flickr-kompis Camilla, från Köpenhamn (som jag också träffade i Indian Creek i höstas), och min barndomskompis David från Stockholm. Det strulade med flyget för dom båda och varken Camilla eller David fick sina skidor. Kul. Skoj. Roligt. David var dessutom försenad så istället för att landa vid 19.30 så landade han 21.30. Utan skidor. Skidorna skulle dock komma med sista planet, 00.30. Så vid 23.30 så var jag på flygplatsen för att försöka leta reda på Camillas skidor och göra David sällskap och sen få oss båda i säng så snabbt som möjligt. Till slut kom Davids skidor och ett orosmoment försvann. Camillas skidor skulle däremot landa i Trondheim 11.40 på lördag. Camilla kunde dock låna skidor och stavar här och vi tog oss till slut iväg upp mot Storlidalen på lördag morgon/förmiddag.



David med sina tjej-skidor

När vi kommer till Oppdal så ser jag ett fjäll med en väldigt inbjudande sida med tre raviner där det verkade ligga puder. Eftersom vi var sent ute och vi visste att oväder var på väg in så bestämde vi oss för att köra upp så långt som möjligt och gå på det fjället istället. Snabbt gick vi upp 550 höjdmeter. Ju högre upp vi kom desto mer blåste det och snö började falla. Vi valde en av ravinerna och fick ett väldigt konstigt åk med en blandning av puder och is. Eftersom sikten var så dålig så var det klart svåråkt. Väl nere i skogen så blev det till slut riktigt njutbart och vi fick semesteråka ner genom gles björkskog. På med hudarna igen och så ett andra varv. 800 höjdmeter blev ändå en ganska bra dag. På fjället träffade vi dessutom två toppturande gutter från Trondheim som jag fick telefonnumret åt. Bra, mer skidkompisar!

Sen körde vi in till Bårdsgården. Nu bodde två andra där men 200 kvadrat räcker gott åt 5 personer... Vi drack vin, lagade som vanligt tacos, drack whisky, eldade i brasan och snackade skit. Snackade gjorde vi föressten på svenska, svensk-norska och danska. Efter att ha lärt mig lite norska så gick det hur bra som helst att förstå Camilla. I USA snackade vi engelska...



Sick pow, close to 1 m

I morse vaknade vi med regn mot fönstret. Fy fan så tråkigt. För mig är det en sak som bor så nära men när nu David och Camilla har flugit hela vägen hit så kändes det som att jag var en dålig värd som inte ordnat puder och blå himmel. Så vi tog det lugnt, snackade om att åka till Trondheim och fika, och så surade vi lite. När jag gick ner till parkeringen för att hämta bilen ser jag att regnet övergått mer i snö och direkt så bestämmer vi oss för att (som vanligt) gå upp på Okla och (som vanligt) åka ravinen ner. Första 100 höjdmeterna är blött, blött, blött. Sen blir det kallare och kallare och till slut går vi på kalfjället i puder. Mina stighudar är gamla och sög upp vatten i början så jag går större delen av turen med 5 kg extra klibbsnö under hudarna. Camilla har liknande problem men vi biter ihop. Det blåser i rätt riktning och jag börjar ana att vi kan få mycket snö i ravinen. (Ungefär här ringer flygbolaget och säger att dom är på väg med Camillas skidor upp till Oppdal. Detta är alltså 5 timmar innan hennes flyg går tillbaka till Köpenhamn...).

Som vanligt i år går jag med iPod, idag med The Grey Album i lurarna. Fina grejer!

Det börjar blåsa mer och vi är alla blöta av regnet i början så innan vi når toppen av ravinen bestämmer vi oss för att åka ner. Vi tar oss bort till där ravinen borde vara och jag går sakta fram för att se var hängdrivan är. För två veckor sen var den mellan 2 och 4 meter och vi måste hitta en säker väg ner. Vi har nu nästan ingen sikt och jag går och kastar staven framför mig för att se vi har ett stup framför oss. Kast. Kast. Kast. Kast. Kast. Och så plötsligt så singlar staven iväg. Helt galet, jag såg ingen skillnad mot de tidigare försöken och så var vi vid kanten. Men jag hade lyckats navigera rätt och vi kom in precis där jag tänkte och där det inte var någon riktig driva. Jag går ner först i ravinen och testar snödjupet. Trycker ner hela staven i puder.

Sick pow. Sick pow. Snön blir tyngre längre ner men vi får ett riktigt fint åk. Oh, det är så flott med skidåkning!



David in Trondheim

Sen åkte vi till Trondheim. Skjutsade Camilla direkt till flygbussen och tog sedan med David på en micro-tur av Trondheim. Hem, packa upp, käka, skjutsa David till flygbussen, skriva blogg... Och här är vi nu.

Men en grej till.




The Last Supper...

Nu har Anders och Cajsa åkt härifrån! Fan! Jag saknar dom redan (fastän jag hunnit prata med dom på telefon och hört att dom tryggt kommit fram till Oslo). Hoppas ni får en bra semester, kära vänner! Och hoppas ni kommer tillbaka!

100

Post nummer 100!

De två populäraste posterna är den om Isälvsleden och den om när jag bröt ryggen.

Tack för att ni läser!

torsdag 14 februari 2008

The Local Hill



Jag åker puder

Igår när vi var på gymmet sa Håkon något om "Vassfjellet, imorgon, puder, sinnessykt bra, skogsköring...". Eftersom jag är så svårövertalad så blev det hårt jobb hemma under förmiddagen, sedan lunch, sedan hämta Håkon och Cajsa, så iväg till Vassfjellet. Vassfjellet är närmsta riktiga fjäll. Det tar ungefär 25 minuter att köra dit. Där finns ett skidsystem med 480 meters fallhöjd vilket hade placerat anläggningen på topp 5 i fallhöjdsmeter i Sverige (rätta mig om jag har fel).



Gearing up on the parking lot

Sista dagarna har det varit helt galet väder här. Igår var det ungefär 5 snöstormar. Mellan stormarna lyste solen och det var ganska lugnt väder. Idag fortsatte det på samma sätt. Sol, snö, moln, vind, vindstilla. Enligt väderprognosen skulle eftermiddagen bjuda på mestadels sol och inte så mycket vind.


Av det fina vädret märkte vi ingenting. Ju närmare toppen vi kom, desto mer blåste och snöade det.



Haha, jag tycker om mitt härliga ansiktsuttryck på den här bilden! Nåväl, vi väntade lite på toppen för att se om det skulle lätta. Det gjorde det inte utan istället brände vi ner i skogen. Oh, drömskidåkning för mig! Gles granskog och puder!



Inna da woods

Väl nere i där det flackar av och blir tätare skog slänger vi snabbt på oss hudarna igen och tar ett till varv mot toppen. Nu blåser och snöar det ännu hårdare och det börjar samtidigt att mörkna. Vi skråar runt berget och åker återigen gles granskog, nu lite brantare. Hamnar sedan vid liftarna och glider tillbaka till bilen. 30 minuter senare börjar jag laga middag och vid 18 är jag tillbaka med arbetet att förbereda en presentation som jag ska hålla nästa vecka.

Håkon berättade också hur han brukar gå på tur på kvällarna på Vassfjellet. Med en ordentlig pannlampa blir det sedan puderåkning. Hmm... jag tror bestämt jag sätter upp en orienteringslampa på min shoppinglista.

Cajsa har också börjat blogga. Hennes blog om dagens skidtur kan ni läsa här.

onsdag 13 februari 2008

Lunchdags



Bildbevis: Norsk lunch

Inga kommentarer.

måndag 11 februari 2008

Helgrapport



Invigningskonsert



Fackeltåg

Kick-off i Lillehammer med Capgemini i Norge. Jag kom till hotellet tidigare än de flesta andra eftersom jag åkte från Oslo med bil. Jobbade lite och gick sedan på gymmet, provade bubbelpoolen och tog en bastu. Sedan dök de övriga 450 upp och vi bussades upp i hoppbacken. Lillehammer lever i mycket på OS som arrangerades där för 14 år sedan. Så det var musik (se bild ovan), tal, sång, lite jibbing och fyrverkeri. Sedan vandrade vi alla i lite härlig sekt-stämmning ner till hotellet bärande facklor. Mäktig middag och sedan party.

Lördag var det konferens och sedan grupparbeten. Helt OK även det även om många var ganska slitna. Jag hade hysteriskt skoj åt att Cap i Norge nu anammat engelska som språk (eftersom många indier och andra nationaliteter jobbar i Norge). Norska är ett gulligt språk. Norsk engelska är helt galet gulligt! Och så massa karriärs-människor som direktöversätter från norska till engelska. "Remember during last years christmas table...." YEAH! Snacka om att jag kom ihåg fjolårets julmiddag, eh, ursäkta, julbord heter det.

Middag på kvällen var en seg historia. Massor av människor i en sal med dålig akustik gjorde att jag blev jävligt trött. Och så norska på det. Espen var trevlig som bordsgranne, annars var det ingen kontakt med de andra direkt. Snubben till vänster sprutade saliv över mig när han exalterat berättade om tidigare kick-offer. Så jag drack inget och gick och la mig vid midnatt. På morgonen blev jag förvånad när jag mötte min kollegor vid frukosten när den öppnade. Men dom hade å andra sidan inte sovit något under natten.



Se bilden i större format.

Packade in allt i bilen och drog till Jotunheimen. Tror jag. Är lite osäker vad som egentligen är Jotunheimen. Fina fjäll var det och en skön topptur i min ensamhet med iPoden på hög volym hela dagen.

Sen åkte jag hem till Trondheim och sov.

fredag 8 februari 2008

Dagens prischock

Sitter nu på hotellet i Lillehammer där vi i helgen har kick-off. Frågade om en dricka i receptionen. Jodå, det ordnar vi och så ställer han fram en 33 cl Cola och säger: 38 kr.

Låt oss analysera det här. 38 NOK = 44,50 svenska kronor. Det är ju helt fantastiskt! Något säger mig att det inte är dom fattigaste människorna som bor på det här hotellet när dom är på semester. Något säger mig också att norrmännen är galna.

Fick för övrigt också precis en förfrågan om att göra ett projekt i Bergen närmsta 6 månaderna. Hoppla!

En vecka i Oslo



Ole Herman & Mette lagar middag


Sådär, då var mitt första besök i Oslo över. Söndag -> fredag utan något egentligt turistande. Jo, första kvällen på kursen så blev vi bjudna på en köttrestaurang på Akers Brygge. Jag fick en firre så det var helt OK.

Annars var veckans höjdpunkter ungefär det här:

1/ Träffa Ole Herman igen. Vi lärde känna varandra i Kanada 2002 och har alltså inte setts på 6 år. Genom mig lärde han känna Brett och dom har sedan dess gjort flera grejer tillsammans. Herman och hans tjej bjöd mig på middag, nästa gång jag kommer till Oslo har jag lovat att svänga förbi och laga någon av mina vegan-rätter.

2/ Introduktionskursen! Jajjemen, den var riktigt bra! 4 dagar blev dock för mycket för min rygg, shit, inte bra alls.

3/ Kvällsskidåkning. Sista natten i Oslo sov jag på vandrarhem. På väg upp till vandrarhemmet såg jag en skylt till en skidlift. Körde upp dit, satte på mig fullt topptursutstyr och gick i god fart 550 höjdmeter på en timme. Yeah, formen kanske infinner sig lagomt till Sunnmörsalperna till påsk!

Nu hoppar jag i bilen och åker till Lillehammer på kick-off.

Hoppas ni får en trevlig helg!


UPDATE! Ja, alltså, det var ju grymt trevligt att bo hos Johan och Jessica också men det räknade jag helt enkelt till förra veckan eftersom jag hunnit med och blogga om det en gång redan...

måndag 4 februari 2008

Jane på skidsemester



Idolbild av Jane

Jojo, en liten update då. I fredags damp Jane ner i Trondheim efter en nätt flygtur Kiruna -> Stockholm -> Trondheim. Då vädret visade sig från den mest förvirrade sidan så skulle vi inte lämna Trondheim för fjällen förrän lördag morgon. Det gjorde att jag kunde hänga på Cajsa på bouldertävling på Ute-hallen. På parkeringen utanför träffade vi två Östersunds-klättrare som kört hela vägen över fjället för tävlingen, väldigt ambitiöst! Det visade sig vara Micke som administrerar BIMBO för Östersund. Tävlingen var riktigt, riktigt grym på fina väggar med fina problem. Cajsa och jag stissade runt som fan och hon vann såklart över mig. Vann gjorde även Micke som avgick med seger i hela tävlingen och en splitter ny dunjacka!

Så lördag morgon tuffade vi upp till Storlidalen där Håkon väntade i sin hytte. När vi närmar oss Oppdal ringer han och säger att det är snöstorm och att det kanske är bäst om vi åker i systemet. Njae... lift är ju inte för mig och Jane är ju gammal Keb Classic-proffs så hon är ju också stor fan av att gå uppåt. Så vi fortsatte in mot Trollheimen och såg lite blå himmel. Håkon ringer igen och säger att det nu lugnat ner sig och inte snöar längre och att vi borde gå upp på Okla och kolla hur det ser ut. Okla är alltså samma fjäll som vi gick på under nyår. Molnen ligger fortfarande låga men i 20 cm puder bryter vi oss uppåt med monster-Håkon i täten brytandes ett fint spår för oss att följa.



En gigantisk Håkon, en två äpplen hög Jane

Så sprickor molnen, som i alla sagor, upp och solen träffor oss och för första gången i år får vi känna solen faktiskt värma oss! Resten av dagen är som en dröm. Rännan är fylld av den lättaste snö som är möjligt, -15 C har sett till att all fukt är borta.

Följande bilder är tagna av Håkon Nordhagen:

Jag åker början av rännan
Jag åker ner i början av ravinen.

Jag hoppar
Jag tar ett litet skutt. Lite högre upp i åket har jag tagit mitt största hopp på två år. Skönt att vara tillbaka!

Jag utlöser lavin
Jag trycker igång en liten lavin som begraver Håkons ryggsäck och skidor.

Håkon hade det också fint:



Håkon in Life is good pt 4




Håkon hänger in en sväng


Ja... som ni ser så var det bra. Så bra var det att vi snabbt skyndade oss att springa upp ett varv till. På väg upp ser vi att 6 andra är framför oss. När dom stannar för att fika klarar vi knappt av att stanna till för att heja av rädsla att dom ska åka upp snön i ravinen för oss. Så vi hinner med ett varv till och når med skakiga ben bilen igen efter 1400 höjdmeter puder i benen.




Håkon i sin favorit-hytte




Utsikt in mot Trollheimen


Sen kör vi några kilometer in dalen och sätter på oss skidor och stighudar för att gå upp till Håkons hytte. OK, ingen väg in, vad skulle vänta? Ett skjul? Nä, inte direkt. Istället en arkitekt-ritad hytte i otroligt smakfull stil som Håkons svärföräldrar byggt för två år sedan. Härlig utsikt in mot Trollheimen och Jane och jag enas om att det är såhär man ska bo. En kaffe. En öl. Lite gammeldansk. Bastu och snöbad. Vegan-middag. Lite rött vin.

Seriöst, det blir inte bättre än såhär för mig. Det här får 100 av 100 i min bok.

Söndag morgon möter Kjell upp och vi går en kall, blåsig och snöig tur på fjället snett mitt emot Okla. Storhaugen? Nå, några OK svängar blir det och det är såklart fint att vara ute och jag skrev ju om förra helgen att jag gillar att vara på fjället i storm så, ja, det var fint. Men inget att minnas för livet.

Så skiljs våra vägar åt och Jane och jag sätter kurs mot Oslo där Jane har ett flyg som väntar klockan 21.30. Full snöstorm över Dovre och sen lite krokiga vägar för att undvika E6. Allt går smidigt, med undantag av de fem galna tyska motorcyklisterna!, och när vi når Lillehammer gissar jag att vi når flygplatsen med nästan 3 timmar till godo. Då börjar helvetet och jag svär återigen att jag aldrig någonsin ska flytta till en stor stad. Eftersom det är blott 18 mil till Oslo och söndag eftermiddag så är det naturligtvis dags för bilköer! Till och från under resterande resa ligger vi mellan 0-25 km/h. Flygplatsen nås sedan 40 minuterinnan utsatt tid för flyget. Hej då till Jane, med förhoppningar om fler skidturer, kanske redan till påsk? Tack för att du kom och lekte i snön med mig!




Jessica och Johans kök


I Oslo knyr jag in mig hos Jessica och Johan. Lätt förvirrad sover jag några timmar, vaknar klockan 05 när Johan åker till Köpenhamn, flyttar bilen, somnar om, går upp, äter typ frukost med Jessica, kör till introduktionskurs, går kurs, bygger ägg-fallskärm som klarar att hålla ett ägg helt från 5 våningar, äter på restaurang, laddar upp bilder på Flickr, bloggar och... går och lägger mig. God natt, kära vänner!