torsdag 27 mars 2008

Aros


Pojke i Aros. Bilden stulen från nätet.

Är i Århus i Danmark och jobbar igen. Igår var det kvällsöppet på Aros, deras museum för modern konst. Så istället för jobb/gym/mat/dator så fick jag igår en fin kombination med jobb/gym/mat/konst igår. Tänkte att jag skulle skriva något pretto om hur glad jag blir av bra museum och hur enkelt jag går förbi sånt jag inte tycker om eller förstår och hur, ja, skönt det är att se på konst som verkligen gör mig glad! Men det skiter jag i. Istället konstaterar jag att jag nog får se till att ta mig till några av Barcelonas museer i helgen och att det var för många år sedan jag var på Louisiana.

www.aros.dk

tisdag 25 mars 2008

Topptur på Ruten



Jag budersvänger mig ner för Rutens nordsida. Foto: Håkon Nordhagen

Efter superveckan i Sunnmöre kändes det lite tråkigt att vara tillbaka i platta Trondheim. Men, ack, så fel! Håkon hämtade upp mig för en eftermiddagstur till fjället Ruten ungefär en timme från Trondheim. Här var vi en gång förut, då i betydligt sämre väder. I klassisk Håkon-anda började vi turen i det galnaste tempo men efter en timme så syntes det att det blivit många vakna nätter för Håkon sedan hans dotter föddes för tre veckor sedan. Jag var mest inställd på en skön dag på fjället och att få snacka lite med Håkon. Men eftersom det här verkar vara ett år med puderåkning för mig så blev det självklart det igår också. Den stora bowlen var fylld av det lättaste tänkbara puder. Sedan glida tillbaka till den glesa tallskogen där 200 höjdmeter puderlek bland böljande kullar avslutade dagen.

En film när Håkon åker:



Här är Håkons foton från turen.

Sunnmøre



David saying good bye to Sunnmøre

Så var påsken i Sunnmöre över. Efter en hård tur på Flötatinn på vägen ner så började det snöa. En meter på tre dagar. Djupt puder i brant, gles skog utan konkurrens om linjerna bjöd Örsta Ski Senter oss på. Helt fantastiskt, trodde att jag skulle behöva åka till Kanada för sånt här. Sen lugnade snöandet ner sig och vi hann med två riktigt flotta turer, Kolåstind och Skårasalen. Båda gick direkt in på min top 10 lista över finaste turer jag gjort i mitt liv.



Kolåstind: Final push to the top



Kolåstind: David looking down from the top

Kolåstind bjöd på allt, perfekt uppgång där utsikten varierade hela tiden, massor av beslut där lavinfara, glaciär och vägval fick bedömas löpande, sedan ett långt fint åk i puder.



Skårasalen: David looking down the fjord



Skårasalen: Lilla Pär och stora fjorden. Foto: David Lindholm

Skårasalen bjöd på ett långt, hårligt motlut där David och jag turades om att spåra 1200 höjdmeter. Uff, det var lite tungt. Sedan en luftig topp med 1544 meter rakt ner i fjorden på ena sidan. Sedan fantastiskt utförsåkning i 1543 meter rakt ner till havet i en trång dal fylld av puder. Sedan färja tillbaka till hytten i Säbö.

Tack David, Jane, Kjell, Nils-Rune, Johan och alla andra som gjorde det här till en fantastisk vecka!

Mina bilder: http://www.flickr.com/photos/par/sets/72157604137728170/
Davids bilder: http://www.flickr.com/photos/sjo_orret/sets/72157604230591770/
Och så några små filmer: http://www.youtube.com/user/parlindholm

torsdag 20 mars 2008

Lifestyle

Før fans av 8a.nus livsstilskoncept kommer hær lite annorlunda skidbilder från den här veckan. Jag är stort fan av den här sortens bilder. Ofta får man fram känslan av skidåkande och miljön bättre än ytterliggare en puderbild.



Can you say powder?



Waiting for...




Hiking back on the road




Trailer Park Night



Gearing up



More powder touring



Not from falling, just from skiing!

onsdag 19 mars 2008

Puder, puder, puder



Det snöar. Och snöar. Och snöar. Idag insåg jag att jag kanske måste byta teknik, jag får så mycket snö i munnen när jag åker. Så här djup snö har jag aldrig åkt utanför Kanada.

I övrigt är Jane här. Och Johan Hedman träffade vi i liftsystemet idag. Everyone löööves Sunnmøre.

måndag 17 mars 2008

Min bästa puderdag i Skandinavien



Can you say powder?

Ja. Örsta Ski Senter bjöd upp till dans. 50 cm snö kom över natten. Vi var på plats nummer två i liftkön när liften drog igång och fick köra liftspåret själva. Det satte standarden på dagen. Tror inte jag fått så mycket snö i ansiktet någon skiddag någonsin som jag fick idag. Fotade nästan inget och filmade bara några sekunder. Resultatet syns här nedan. 400 höjdmeter puder. Första svängarna görs på lätt vindpåverkad snö på kalfjället och sen kan ni kanske ana hur det blev i skogen. (Videon avslutas med ljudet från att David kör in i första av typ 4 fjällbjörkar...)



Om någon bryr sig kan jag meddela att Atomic Sugar Daddy med Dynafit-bindningar och de nya Scarpa-pjäxorna fungerar hur jävla flott som helst.

Pudder varsel



40 cm powder in one night

Det snøade. Och snøade. Och snøade. Och snøar fortfarande. Och ska snøa ett par dagar till.

Jag tror det blir en bra dag.

fredag 14 mars 2008

Ordspråk

En bra sak med att bo i Norge är att man kan säga väldigt konstiga saker och sen hävda att det är ett svenskt ordspråk.

onsdag 12 mars 2008

Senaste veckan...



Cajsa och ett fint hus i Kjuge

Var i Karlshamn och Kjuge med Anders och Cajsa i helgen. Lite jazz och en långpromenad blev det också. Flott! Sen bil ner till Truls och Anna i Malmö och en trevlig kväll med gamla vänner. Det är ju fan att dom bor så olägligt långt ifrån centrum av världen - Trondheim.

Bilder på Flickr

Tillbaka till Sönderborg för några till dagar av detta konstiga projekt. Sen efter jobbet tog vi oss upp till Århus, där vi ska jobba imorgon, med hjälp av en splitterny BMW 318d. Låg och puttrade i 2 timmar i 140-150 km/h. På 6:an snurrade dieseln i 2500 varv. Oh my. Jag vill ha.

Imorgon blir det hem till Trondheim och sen påskeferie på ski!

torsdag 6 mars 2008

Costa Rica del 2

Det här är en fortsättning på historien om djungelstationen. Jag skrev om det här på engelska och tänkte att det kunde få plats på bloggen.


So... after spending a week or so with Steve and some other crazy people up in the jungle station it was time for a slight change of scenery. Steve had 10 days off and had his mind set on Parque Nacional Corcovado so off we went. The first day we managed to get a bumpy ride out to civilization and then payed someone to drive us from the nice and cool mountains down to sea level. A nights sleep at a sleazy hotel, shopping, hitchhiking, eating, shopping some more, and a few buses later we arrived at the closest village to the south entrance of Corcovado.

Oh, yes, let's throw in the old map here! You can see the jungle station and you can se Corcovado.


Warning, some irrelevant info coming up... So, we got of the bus at this little run down village with only dirt roads, chickens, dogs and the always present humidity. This was at the beginning of the rainy season, early may, and it was a slow time for tourists. Standing on the road, looking around, a bit confused about the fact that no one has come to drag us to their "excellent hotel with clean rooms", I remember this little kid biking towards us. Bikes past us. Stops. Bikes back. Says Hola! Quieren camas? And we follow him to their pretty pink house where they have a few extra rooms that actually are nice, clean and cheap! Surprise! Tested my camping stove with the shitty gas that was all I could get a hold of. Since it was raining we had mounted it indoors with the door open. We got the stove going and WHOOOOWH we have a 2 meter high fire hitting the roof. We throw the stove out into the mud and rain. We later figure out how to run it on the new type of fuel... They only had two rooms. In the other room stayed a brother and a sister from Holland. Started talking to them, hiked with them for a day in Corcovado and later met up with them in San José, flew home on the same plane (KLM!), went and visited them a few years later in Amsterdam... Well, back to the story.

The next day we got a ride with an old pick-up. Maybe 8 young backpackers going for a hike. Everyone else was going for 2 days, we where planning on 7.So we had a lot bigger backpacks, specially since Steve brought his biggest pair of binoculars and insisted of carrying the thickest possible book on birds. (Yes, I like geeks no mater what they are into.) This pick-up ride was something special. I think it lasted for maybe 1½ hours. The road was bumpy so we had to stand. We drove slowly through the jungle and suddenly we where surrounded by big, blue butterflies! They where maybe 15 cm and they where able to fly at the same speed as the pick-up. At most I think we had maybe 30 of them bopping up and down beside our heads. Dark blue butterflies as a contrast to the greenest green of the jungle. It was magic.

The pick-up lefts us at the end of the road, by the beach. We then hiked the rest of the day on the sandy beach. We (well, Steve) stopped many times to look at birds. I looked at the jungle, the beach, the breaking waves and the other hikers diapering in front of us. Finally we realized we had to hurry if we where to make it to the patrol station where we could camp. Just as the sun set we got there and, after not meeting another Swede for two months, of course the only westerner working there was a 180 cm pretty blond girl from Sweden! Oh my, the Costa Ricans had a hard time with her, they had a problem being their normal masochistic-selfs with a girl taller (and wider) than them. We put up our tent on the platform they had built and I could sleep in a tent under a roof for the first time in my life. Which was a great think considering the massive amounts of rain that fell on and off during those days.

The other hikers took of the next morning leaving Steve and me as the only tourists. We hiked 10 minutes to Rio Claro for a bath, then back to the station for lunch, then 10 minutes over to Rio Sucio where we could borrow a canoe and paddle up river. Walls of green on each side, howler monkeys screaming at us, lots of fish jumping, Jesus lizards running on the water and an alligator getting in the water 10 meters away from us. Getting closer we see 30-40 small alligators on the beach. We get nervous and paddle away downstream. (I have photos of all these but none of them are scanned! Too bad.)

We do a few hikes and one morning Steve says he needs some time alone and takes off by himself to a part of the national park that is closed. Someone working at the station says that they had seen sharks coming to feed from the mouth of Rio Sucio. So I took my book and my CD-player (yes, this was a long time ago, CD-player) and went down to the beach. As the tide started to come in I saw the first shark fin. I got pretty excited seeing them fairly close, maybe 50 meters. The water kept raising and looking up-river I saw two alligators. A few minutes later the sharks started swimming up the river a little bit and now only 15 meters away I could see fairly big sharks, maybe the biggest was 4 meters, catch fish, roll over, splash and do general shark-things. The water was now so high on the beach so I was actually sitting on a big branch in the jungle sticking out a bit over the water. The closest a shark ever came was maybe 5 meters. 10-15 sharks was now taking turns coming in. That and the two alligators almost blew my mind, it was too much. I was alone with all this and suddenly got scared. I managed to bush-whack myself back to the trail and took cover by the station. Safe again.

So, the sun started setting, then set, then it got dark and still no Steve. I was scared again. The patrol was very unhappy with the fact that Steve had gone alone into parts of the park that was closed. I tried to reassure them that he was used to the jungle, worked up in the mountains etc etc. All I could think of was how to get a hold of his mother in Canada and tell her that her son was gone. Two hours after dark Steve slowly comes walking into the station. He had been unable to cross the Rio Sucio since the tide was so high and he knew about the sharks and alligators. So he had been sitting reading on the beach by his headlamp until the water came down. I almost hit him.

Then it was time to hike on. So we walked over to another station, on the way seeing more wicked monkey-action. At that station we went to this waterfall where we took turns jumping it.


I remember the only night there. It was mabye 30C at night. It was raining as much as it only does in a jungle. (There was no roof but we had some boards under the tent.) We tried to sleep for a few hours but it was impossible. I oped the tent and saw that we only had mud flowing past, the lawn was gone.

The last day, time to hike out!


What normally is a stroll with a few easy river crossings turned out to be more or less a 5 hour semi-swim for us. The massive amount of rain during the week had turned the dry river into a river again.



I can remember how glad I was to get back on an old road and feel that we soon could get dry clothes again! We walked to a little village and waited there for an hour or so before the first car passed. I think Steve took this photo then:



Steve and me

Then we said goodbye and I went back to Sweden.

This was the last thing I did during my 5 months in Canada, Guatemala, Honduras and Costa Rica.

Fem och halvfjärs, fem och halvfjärs

Ja, tydligen betyder det att min mat kostade 75,75 kronor.

tisdag 4 mars 2008

Danmark



Hotell...

Så igår fick vi klartecken på ett projekt för mig. Ett snabbt möte under eftermiddagen i Trondheim och sen upp 04.00 i morse för flyg till Sønderborg i södra Danmark.

Här blev vi mottagna med viss... hmm... förvirring? motvilja? förvåning? något annat? Det visar sig självklart vara ett politiskt spel och vi har idag introducerats till helt andra uppgifter än de vi fick höra om i Trondheim. Det är faktiskt det konstigaste jag varit med om under mina 10 år som datakonsult. Mer kan jag inte säga.

Efter jobbet blev vi skjutsade till hotellet. Det är riktigt, riktigt, riktigt dåligt. Jag har bott på bättre hotell för $5/natt i Vietnam. Som lök på laxen så är jag tvungen att dela rummet med min projekt-kollega Geir. OK, svältande barn i Afrika och så vidare, men ska man iväg och jobba är det ganska skönt att få några timmar i lugn och ro. Imorgon ska vi få ett till rum, det blir ju flott värre. Vi måste försöka ordna något annat. Tydligen är det alltid fullt på alla hotell här i stan men det här är för dåligt.

Nå väl. Till helgen blir det en biltur till Trulle & Anna i Malmö! Dom har jag inte träffat på hur många år som helst. Sedan blir det klättring med, ta-da!, Cajsa och Anders. Det blir också en jazz-afton där någonstans. Och så kanske Köpenhamn om Camilla är hemma. Och sen tillbaka hit för en vecka till.

För övrigt är det gröna gräsmattor. 10 grader varmt och sol. Som i Umeå i början av juni... Sen kom det en snöstorm och visade att det minsann finns vinter här också.

söndag 2 mars 2008

Storm och så

Planerna på Romsdalen ströks när väderprognosen visade på snö och vind. Istället blev det avfärd från Trondheim lördag morgon mot Storlidalen. En tur upp på (namn på fjället kommer...) med fantastiska vyer in mot Innerdalen gjorde stegen lätta. Eller var det mina nya lätta Atomic-skidor med Dynafit-bindning? Oh, kanske det!



Stein Erik njuter av mat och utsikt


Färden ner blev inte något särskilt att komma ihåg. Vind och snödrev och flatljus. Men ner kom vi och några fina svängar blev det. Tyvärr gjorde mina fötter ont som fan av de nya pjäxorna så jag nöjt inte mycket. Det blir att köra lite mer boot-fitting. Istället körde vi ner till en hytte nere vid Sunndalsöra.



Hytten? Nä, toaletten.



The hytte

Hytten ligger ett par hundra meter från bilparkeringen. Den har varken el eller rinnande vatten. Liten och billig, kostar bara 160 kr per natt/person att bo. Och så fick jag för första gången använda min DNT-nyckel! Kjell eldade igång stugan och jag gjode den traditionsenliga vegan-tacosen.




Nice mountain weather...

Den sista väderprognos vi såg innan vi lämnade Trondheim visade att det under söndagen skulle klarna upp. När vi på morgonen såg blåa stråk på himmelen kändes det lovade. Så även om det började snöa och blåsa så gick vi uppöver. Fjället vi gick på heter Fløtatind och är omkring 1500 höjdmeter. Det är ganska mycket.



Heading up into the storm

Vi gick och gick och inte fan blev det bättre väder. Rättare sagt så blev det inte alls bättre väder. Vinden och snöandet tilltog och när vi är påbörjar stigningen på toppkammen, inte mer än 1½ timme från toppen, bestämmer vi oss för att vända. Det blåser så mycket nu att min huva + mössa inte räcker för att dämpa vinden utan jag måste sätta på mig hjälmen. Några gånger i vindbyarna så hade jag svårt att andas. När vi gick uppöver så blåste vinden stavarna så mycket i sidled att det krävdes kraft att föra dom tillbaka. Det var helt enkelt blåsigt. Jag filmade lite. Första filmen är innan vi vänder, andra efter. När vi vände blåste det för mycket så jag hade inte en chans att kunna ta fram kameran.







Kjell korsar en bäck.

Men vi tog oss ner och fick avsluta dagen med några hundra höjdmeter med härliga svängar. Sen fick vi korsa tre bäckar.

En flott helg!