måndag 25 augusti 2008

Ett fyllt år

För mig handlar att fylla år om att fylla varje år med så mycket positivt, lärorikt och intressant som möjligt. I natt var mitt 33:e levnadsår fyllt. Här är lite av allt det som hänt.

Ungefär den här tiden ifjol så började jag kunna klättra lite efter min ryggskada. Lycka!

I augusti ifjol så flyttade Hanna till Södertälje. Ibland kollar jag in på hennes Flickr sida och det kommer jag säkert göra i framtiden också men det verkar också vara den enda kontakt vi kommer ha. Tråkigt men så är det. Jag hoppas verkligen, verkligen att hon mår bra idag.

I september slutade jag på Sogeti i Umeå efter 7 år. Det kändes vemodigt i ungefär 3 sekunder, sen kändes det... inte alls. Jag hade blivit placerad, eller snarare så hade jag placerat mig själv, i ett fack och var fast där.

Sen åkte jag till USA och spenderade 5 veckor där tillsammans med Jonas. Bodde lite hos Matt och Agneta, klättrade i Indian Creek och lyssnade på country.

Tog bussen ner till Mexico. Träffade Audrey och Carine första dagen där. Vandrade runt i bergen. Träffade Rasta-Jocke, Eva och Anette i Potrero Chico. Klättrade lite. Åkte buss upp till Denver igen.

Hemma i Sverige köpte jag en Peugot, firade jul med familjen och packade ner det jag skulle behöva i Norge.

Flyttade till Norge. Cajsa och Anders jobbade i Trondheim och tog hand om mig på ett makalöst sätt! Eller tog vi hand om varandra? Träffade nästan Håkon första dagen. Det var egentligen andra dagen och vi var kanske 100 meter ifrån varandra. Men ändå!

Började jobba på Capgemini. Kändes bra direkt från start!

Lärde känna Håkon och Kjell. Oh, vilken lycka med kompisar!

Projekt i Danmark.

Åkte till Barcelona. Blev kär på riktigt. Förstår direkt att det kommer bli mycket Barcelona i framtiden...

Audrey kommer upp till Trondheim för att åka skidor. Sedan kommer hon till Sverige för midsommar och en vecka i Umeå.

Börjar med klättring igen. Går bra, gör ganska snabbt 7a och åker sedan till Kvaløya och får klättra den finaste leden jag klättrat på granit.

Kollar i augusti på lägenhet, med garage, i Barcelona. Får en cykel. Fortfarande väldigt kär. Saknar mig familj men känner mig på vissa sätt närmare dom nu än förut.

Sammanfattningsvis var mitt 33:e levnadsår ett av de bästa åren i mitt liv. Så... dags att börja fyll år 34!

söndag 24 augusti 2008

Utflykter



När nu Audrey gav mig en cykel i födelsedagspresent (fastän jag inte fyller år förrän imorgon) så har jag börjat intressera mig för möjligheterna till cykling här omkring. Kort sammanfattning: Oändliga.

Igår tog vi tåget till Girona och cyklade sedan La Via Verde, Den Gröna Vägen, ner till havet. Ungefär 40 km efter en nerlagd tågbana (heter det så?). Det var till 50% ganska fint och till 50% förort och industriområden. Nästa helg vill Audrey cykla en annan etapp, från ett vulkaniskt område ner till Girona. Det blir nog vackrare.



Idag tänkte jag mig ut i bergen här i närheten. Nå, nu gick det ju sådär. Jag tog mig egentligen aldrig ut ur Barcelona, vilket inte betyder att jag inte fick kämpa. Tog bra många hundra höjdmeter för att ta mig upp på toppen av närmsta berget bara ett par kilometer bort. Där fick jag se den här fantastiska grafitin och andas lite. Sen han jag med ett annat berg och så började jag trampa mig upp till det tredje när krafterna tog slut. Nästa gång har jag lite bättre koll, och en karta, och då jävlar blir det skogscykling!

Men imorgon fyller jag 33 så då hoppas jag på... ja... kanske en flaska vin på stranden?

måndag 18 augusti 2008

En cykel!



Nästa vecka fyller jag år men redan i lördags fick jag min första födelsedagspresent. Audrey gav mig en cykel! Så otroligt snällt! Vi gick ner på Decathlon och så var vi plötsligt med var sin cykel. Så nu blir det lätt att göra små och stora utflykter häromkring. Premiärturen gick av stapeln igår när vi cyklade från lägenheten ut till Badelona och tillbaka. Min nacke klarade av det ganska bra, annars spökar fortfarande skadan från ifjol när jag cyklar.



Tack Audrey, jag älskar dig!

fredag 15 augusti 2008

Besök i Barcelona



Jocke och Ida på stranden

Att få någon att besöka Umeå var fan helt omöjligt. Att få någon att besöka Trondheim verkade vara lite lättare. Att få besök i Barcelona verkar inte innebära några som helst problem!

Den här gången var det Rasta-Jocke och Ida som var i Barcelona några dagar. Idas mamma hade bjudit hela familjen och vi fick en kväll tillsammans. Det blev att träffas en bit utanför Barcelona för bad och sömn på stranden innan en spontan landskamp i beachvolley mellan Sverige och Spanien/Frankrike spelades. Vi förlorade avgörande settet men 2-3 var inte illa. Sen drog vi in till Barcelona och lagade mat och drack ett glas vin. Sweet!

fredag 8 augusti 2008

Tillbaka till Barcelona



A rest on the beach

Efter en sväng "hem" till Trondheim och ett par arbetsdagar i Danmark är jag tillbaka hos Audrey i Barcelona. Fy fan så skönt, nu är jag glad igen. Enda jobbiga är såklart värmen som tillsammans med luftfuktigheten gör det lite besvärligt för en stackars norrlänning. Igår gick jag och köpte en stor fläkt som jag kunde montera halvt utanför huset så det pumpades in kalluft i sovrummet. Nu måste jag bara ta mig iväg till IKEA och köpa en kontorsstol så jag kan sitta lite bättre när jag jobbar här nere.



Annars såg jag den här. Lyckat val av företagsnamn. Lyckat val av efternamn.

fredag 1 augusti 2008

Pedraforca - en tur upp i bergen



Efter en vecka i Frankrike var vi tillbaka i Spanien igen. Sista dagen på semestern ville vi göra en vandring i bergen. Damen på turistinformationen visade bilder på Pedraforca och förklarade att det var en fin tur men påpekade samtidigt att den var hård. "Ni har förstått att den är hård?", "Den är hård.", "Det är jobbigt."



Nicely framed view of the final ridge

Vi började tidigt för att komma undan värmen. Första 500 höjdmeterna var i skog och skugga och gick väldigt smidigt. Audrey hade sovit dåligt i tältet och var förkyld så det fick bli en del längre pauser. Lite högre upp var jag nervös för att solen skulle bryta igenom morgondiset och grilla oss men vädret uppträdde exemplariskt och lät molnen ligga runt oss ända upp till toppkammen.



Audrey likes the scrambeling part

För att nå sista kammen var man tvungen att som dom säger på norska "klyva", spanska "grimpar" eller engelska "scramble". På svenska kan man kanske säga... brant vandring med enstaka behov att bruka händerna.



Toppen och det mäktiga spelet med molnen som ligger i lä och sugs upp över kammen. Sen satt vi och snackade en halvtimme på toppen innan det var dags att bege sig neråt på motsatt sida. Det visade sig vara en helt ny upplevelse för oss båda. Kolla in den här videon.



Totalt fick vi alltså nästan två timmar och 6-700 höjdmeter av detta! Helt galet. Jag måste köpa låga vandringsskor som täcker anklarna. Helt klart. Och ha med ett par handskar. (Såhär såg Audreys ben ut efteråt, nu är det blått...)

Nu när jag glömt hur jävla jobbigt det var att gå ner så ger jag turen väldigt högt betyg. Berget ligger bara 130 km från centrum av Barcelona och det var verkligen väldigt vackert där. Trots att det var mitt i värsta semesterperioden så var vi totalt bara kring 10-12 personer som gick upp på toppen. Otroligt!

Fler bilder
SummitPost