söndag 17 maj 2009

Linder och jag på nya tradd-äventyr

Riglos
Klicka på bilden för att se var videon nedan är inspelad.

Spanska landslaget i tungviktstradd, det vill säga Linder och jag, hade träff i Riglos i helgen. Riglos erbjuder 300 meter långa helbultad sportklättring. Med betoning på sport och på klättring.

Efter att scoutat lite under fredags kväll beslutade vi oss för att gå på Directa as cimas. 280 meter lång, fyra stjärnor, 9 replängder och den mystiska graden 6c/7a eller 6b/A0. Vi tog lite sovmorgon, chillade och så gick vi på leden vid 2-tiden när skuggan snart skulle nå leden. Första två replängderna var sådär, lite flacka och lite lösa. Tredje replängden, 6a+, skärpte det till sig och blev en riktig juggvandring i 30 meter. Lindre on-sightade smidigt den följande 6b'n och nu började det bli luftigt. Snabb växling och så går jag på första 6c-repan. Lätt överhängande, lite vila, lätt överhängande, lite vila, lätt överhängande, lite vila. Efter 35 meter började vikten från dubbelrepet kännas. Fortfarande inget ankare och nu ordentligt motlut med 120 meter under fötterna. En liten sten som lossnar visar att vi nu tagit igen startslabben när den landar precis vid insteget. Lyckas hitta lite vila under ett tak innan jag svingar mig vidare upp för den brantaste delen av leden. 40 meter och 15 quickdraws senare har jag standplatsen i sikte. Bara bita några move till och så får jag "njuta" av hängande stand i en timme eller så medan Linder först följer och sedan klättrar följande replängd. Tiden rinner iväg och det sliter otroligt med hängande stand. Replängden som väntar är ledens andra 6c och det jag antar är anledningen till att 7a smitit in i ledbeskrivningen. Jag provar inte ens att fria utan går direkt på A0. Flyter på hyffsat och så hittar jag stand, återigen hängande och den här gången riktigt, riktigt exponerat. En liten video kanske?







Ja, så når vi då toppen. Sakta har det gått, klockan är kvart i nio när vi börjar fira ner. Vi är båda trötta men försöker skynda på så mycket vi kan för att slippa leta oss ner i mörker. Vi var smarta nog och tog de större klätterskorna, stenskravlet på slutet skulle jag inte velat rulla ner i med mina Miura. Mythosen sköter sig utmärkt även här. Så var ju bröderna Huber på plats också och då vet man att det är rätt dag för ett par gamm-tradd-dojjor.


300 meter high wall


Två klättrare finns på bilden. Klicka för att se var.


Sammanfattningsvis så var det 0% chans att vi skulle orkat med en led idag (det vill säga dagen efter). Jag är trött. Det är helt ovant att klättra 200 meter överhäng i rad. Hängande stand är jävligt jobbigt. För att klättra dom här lederna rekommenderar jag ordentligt överkapacitet, inte som vi som precis, precis ens har nivån att ta oss upp. Det går för sakta och blir för tungt. Den här leden hade väldigt mycket suspekta grepp men faktiskt så drog vi inte loss någon sten större än ett par centimeter. Det är bra att vara lite fjällklättervan, glöm att bara hänga rakt ut i undercling och stora pockets. Riglos är för riktiga klättrare, tyvärr så verkar det som att jag än så länge bara klarar av att öppna dörren på glänt. Men, fan, när säsongen börjar till vintern, då jävlar ska pumpen, modet och erfarenheten finnas där!

Skicka en kommentar