Möte med Killian Sr.

View from the dining room
Utsikten från hotellet i Montgrony.

I fredags kväll lämnade jag cykel-kunder uppe i Ripoll. Trött efter några veckor med massor med jobb så körde jag inte hem utan bara några mil vidare upp i bergen. Parkerade och somnade snabbt utanför hotel Montgrony. Att få vakna med den utsikten som Montgrony erbjuder... en förmån. Hotellet måste ligga på någon lista över hotell i världen med vackrast utsikt. Sedan kaffe inne på hotellet. Hade bokat in tre kunder där så jag våldgästade deras frukostbord och tvingade dom att avlägga rapport om hur deras semester gick. De var glada och lite förvånade att jag dök upp.


Castellar de N'Hug. Fotat med mobilkamera som inte alls gör byn rättvisa.

Gav mig sedan av västerut. Svag uppförsbacke och trött så första kilometern blev det mest att gå. Men när det planade ut så blev det bättre fart även om jag gärna undviker att springa i uppförsbackar när jag vet att jag har några timmar framför mig. Idén med dagen var att springa från Montgrony, där jag klättrat mycket, till grannbyn Castellar de N'Hug, känd som en av de vackraste i Katalanska Pyrenéerna. En kopp kaffe och en macka där, sedan rakt upp på bergen ovanför och så följa bergskammen tillbaka mot Montgrony och väl där springa rakt ner tillbaka till Montgrony och bilen.


Jag och herr Jornet

Efter att ha träffat på 100 svampplockare så kom jag över till Castellar de N'Hug efter en timme. Promenerade in i centrum av den lilla byn och gick in i en bar. Hajjar till och frågar en liten skäggig man - Är du Kilian Jornets pappa? Ah, javisst! Vem är du? Och kommer du och springer loppet i morgon?

I morgon, det vill säga i dag, så går sista tävlingen av fyra som Eduard Jornet ordnar genom Espai Kilian. De hade bott många år i den här lilla byn så han ville så gärna att fler skulle komma och springa här. Vi pladdrade på, jag berättade om min lilla resebyrå och idéen att få fler svenskar att komma hit och springa. Han berättade att han ville åka till Stockholm för att göra reklam för det stora lopp som han jobbar med, Ultrafons de Cerdanya. Tror det är riktigt kul lopp, kanske får det bli det i juni? Fast inte 214 km-loopen...

Berättade att jag ville upp ovanför byn och sedan följa berget tillbaka. Så vi vandrade iväg en bit så han kunde visa mig början av stigen som morgondagens lopp skulle följa och konstaterade sedan att jag borde ha 5 timmar tillbaka till Montgrony om jag skulle upp över alla berg. Eh, ja, det kändes ju lite långt. Han lämnade sin e-mail och bad mig skicka ett mail så kunde vi fundera hur vi skulle kunna ta svenskar ut i Pyrenéerna. Vi sa hej då och jag gav mig av uppåt. Efter en 30 minuter så följde jag Eduards råd och genade rakt upp och sprade mig en timme eller två. Kom upp på 1800 meters höjd och kunde börja söka mig österut igen. Vacker, vacker löpterräng! Tack vare höjden ganska svalt trots en varm dag.

Efter den vanliga navigeringen runt stora kossor, som jag fortfarande är rädd för, kom jag upp på första 2000-meterstoppen av fyra. Paus. Utsikt. Tystnad. Sedan nedförsbacke och uppförsbacke. Nästa topp. Och nästa. Och nästa. Och så 700 höjdmeters nedförsbacke nedför. Så fantastiskt kul! Och knäna gjorde inte ont! Nådde en fantastisk vacker stig som tog mig sista kilometern tillbaka till Montgrony. Kunde dra på ordentligt och skrämde en gammal svampplockande man. Kom tillbaka till bilen och stoppade höjdmätaren på 1250 höjdmeter. Jag tror det blev ungefär 4 timmars rörelse, 5 timmar totalt. Kilometer? Ingen aning.

Konstaterar återigen att jag nästan inte vet något som är roligare än att springa från dal-till-dal (eller by-till-by), dricka en kaffe och sedan fortsätta. Så coolt sätt att turista. Det här var en trevlig dag!

Comments

Anonymous said…
"UTOMJORDING ÄR IT-GURU, KLÄTTRARE OCH SKIDÅKARE."
Kanske dags att lägga till löpare? :D

// Jonas
Pär said…
Haha! Tänkte ändra idag men glömde. Nu gjort!