Helg och dags för ytterligare en några mil i bil. Fan, det här med rädda planeten är jag inte så bra på. Fredde och Elin hämtar upp och sen 20 mil till Jävre där familjen Nyberg ställer upp med grym middag och sängplats. Sen vidare för både Fredde och mitt eget premiärbesök på vad som enligt uppgift ska vara en av Sveriges bästa sportklätterklippor. Det första som slår mig är att det är mindre än vad jag trodde, nästan varenda klippa jag klättrade på ifjol var större. Det andra som slår mig är hur brant och grepprikt det är, helt perfekt för klättring! Det tredje är att det verkligen är brant när vi står och kollar upp på Bä Bä Vita Lamm (8b+) och upptäcker att vattnet som droppar från toppen landar bakom oss! OK, det här är ett par steg brantare än jag är van vid... Som gammal surtraddare är 90 grader brant. Ahum.
Fredde kollar in framtida projekt.
Nu finns det bara två leder på hela klippan som både var intressanta och som vi har en OK chans att göra. Vilket säger en del om hur, ja, svaga vi är. Lederna i fråga är Wild Thing (7a+) och Beavis (7a). Eftersom Wild Thing till större delen var ett vattenfall så gick vi, efter en kort "uppvärmning" på Play, på Beavis.
Fredde går igenom moven på Beavis.
Jag börjar dogga upp för att Fredde ska kunna göra ett redigt flash-försök. Jag tar mig ett move innan jag kliver ner och tejpar ett par rediga jamhandskar. Sweet! Överhängande handjam, det här är den sorts sportklättring jag ska specialisera mig på! Tar mig till ankaret och Fredde tar sig förbi sista bulten på flashförsöket. Då är tyvärr min beta helt åt helvete för småkillar som han. Så han faller och får spendera några minuter att hitta en egen sekvens.
Nåväl, sen håller vi på och trillar några gånger var. Jag är uppe på sista greppet/jammet innan juggen varje redpointförsök, en gång var jag helt säker på att jag skulle få ticka min första riktiga 7a när jag helt otroligt faller ur sagda handjam. Vad i helvete! "A hand jam is like a belay" som Steph Davis säger. Riktigt förvånad blir jag nerfirad. Fredde biter däremot ihop ordentligt och fixar på dagens sista press sin nya komplicerade sekvens för avslutet och får ticka sitt livs andra 7a. 11 jam fick han ihop. Nästa gång får han ta med sig två Camalot 2:or, en Camalot 3:a och en röd Alien och klättra leden på riktigt.
10 meters klättring är fan inte mycket. Men 10 meters klättring som hänger över 3 meter är jobbigt. Lite känner jag att två-tre pass inomhus under vintern skulle jag ända ha peppat upp mig för. Men, vadå, 7:e klätterdan på 5 månader och jag är millimeter från att sätta en 7a. Med redigt skadad axel och allt. Och nu 91 kg tung (minus 1 kg). Fan inte illa pinkat. Men lika stark som den här pojken kommer jag aldrig att bli.
Mr Beefcake 2007.
Sen åkte vi förbi Åberget och sa hej hej till lite Lule-klättrare. Sen klättrade vi i Jävre utan något som helst intressant att rapportera. Ja, jo, vi träffade på en huggorm. Den väste.
Förare till Niemisel hittas på Borrbult.nu
Fredde kollar in framtida projekt.
Nu finns det bara två leder på hela klippan som både var intressanta och som vi har en OK chans att göra. Vilket säger en del om hur, ja, svaga vi är. Lederna i fråga är Wild Thing (7a+) och Beavis (7a). Eftersom Wild Thing till större delen var ett vattenfall så gick vi, efter en kort "uppvärmning" på Play, på Beavis.
Fredde går igenom moven på Beavis.
Jag börjar dogga upp för att Fredde ska kunna göra ett redigt flash-försök. Jag tar mig ett move innan jag kliver ner och tejpar ett par rediga jamhandskar. Sweet! Överhängande handjam, det här är den sorts sportklättring jag ska specialisera mig på! Tar mig till ankaret och Fredde tar sig förbi sista bulten på flashförsöket. Då är tyvärr min beta helt åt helvete för småkillar som han. Så han faller och får spendera några minuter att hitta en egen sekvens.
Nåväl, sen håller vi på och trillar några gånger var. Jag är uppe på sista greppet/jammet innan juggen varje redpointförsök, en gång var jag helt säker på att jag skulle få ticka min första riktiga 7a när jag helt otroligt faller ur sagda handjam. Vad i helvete! "A hand jam is like a belay" som Steph Davis säger. Riktigt förvånad blir jag nerfirad. Fredde biter däremot ihop ordentligt och fixar på dagens sista press sin nya komplicerade sekvens för avslutet och får ticka sitt livs andra 7a. 11 jam fick han ihop. Nästa gång får han ta med sig två Camalot 2:or, en Camalot 3:a och en röd Alien och klättra leden på riktigt.
10 meters klättring är fan inte mycket. Men 10 meters klättring som hänger över 3 meter är jobbigt. Lite känner jag att två-tre pass inomhus under vintern skulle jag ända ha peppat upp mig för. Men, vadå, 7:e klätterdan på 5 månader och jag är millimeter från att sätta en 7a. Med redigt skadad axel och allt. Och nu 91 kg tung (minus 1 kg). Fan inte illa pinkat. Men lika stark som den här pojken kommer jag aldrig att bli.
Mr Beefcake 2007.
Sen åkte vi förbi Åberget och sa hej hej till lite Lule-klättrare. Sen klättrade vi i Jävre utan något som helst intressant att rapportera. Ja, jo, vi träffade på en huggorm. Den väste.
Förare till Niemisel hittas på Borrbult.nu
Comments
Och jobbar du lite på fingerjammen så är ju leden till vänster om Beavis rätt lätt också. I och för sig var mitt lillfinger blått i 3 månader efteråt!
Det skulle vara rätt kul att göra Stereo på kil också. Jag misstänker dock att man riskerar ordentlig markkänning om man skulle råka falla av från det sista "hårda" movet (ska egentligen vara omöjligt att falla där för alla som kan lätta från backen, men movet känns jätteavigt och läskigt. Jag föll flera gånger på dogg innan jag kom på hur man ska göra). Egentligen borde Stereo gå sola över en krashpadda också.
För övrigt har jag varken gjort Beavis eller Butthead! Det är väl de två, Thriller, den skumma "7b:n" uppe till vänster, och Sexbomb direkt som jag har kvar innan jag betat av alla sjuor.