Påsk i Sundsvall

Det blev så en påsk i Sundsvall. Lite konstigt att de två senaste årens påskledighet gått i klättringens tecken när de 28 föregående påskarna spenderats i fjällen. Så är det när livet och vädret jävlas.

Nu hänger jag inte läpp, eller köttskägg, för det. Det blev en otroligt trevlig helg med vänner jag mer än gärna spenderar 4 dagar i sträck med när som helst. Fyra fullmatade dagar blev det hur som helst.


Meatbeard


På bild ser ni Johan när han gör en möjlig andra repetition (om min bestigning några minuter tidigare var den första) av problemet Meatbeard i Bergafjärden. Ahh, kaminklättring, lite av livets höjdpunkt. Oavsett om det blev en nytur eller inte så rekommenderar jag den till varje hugad traddare. En stjärna fick den i rapporten till BIMBO. Annars gick dagen i Vegan-Fredde-prestationens tecken. 6B, 6B och 6B+ gjorde han hur lätt som helst. Johan var trött och Elin ännu tröttare. Jag var tung. 92 kg är en bra vikt, det ger mycket tryck på greppen när krimparna blir mindre. Tyvärr så är det jobbigt att röra sig. Så jag hänger där ett tag. Sen trillar jag ner.



Veganerna kramas


Här ligger Fredrik och Elin. Det gör dom rätt i.



Fredag blev alltså Midskogs utan något nämnvärt att rapportera. Förutom att jag tog fram det gula kortet och viftade med när jag såg en tveksam bestigning. Hehe, tack 8a.nu, nu vet jag hur man förstör en klätterdag! ;) Och så träffade vi på Björn Knutsson och kompis som gav oss en liten guidening. Utan den hade vi varit fortsatt förvirrade.


Lördag Bergafjärden. Jag gillar verkligen det området! 300 problem av hög klass på ruggigt bra klippa. Sprang på Christoffer och Markus. Christoffer har gjort alla hårda problem i Sundsvall och satt upp Saga (8A) i Raholmen. Men han var otroligt roligt förvirrad ute i Berga. Jag undrar om dom någonsin hittade tillbaka till bilen. Det är för övrigt helt sanslöst att hundratals bouldrare tar sig till Kjuge när det är helt öde i Bergafjärden. Nåväl, tur att vi var på rätt ställe...


Söndag skulle bli en sightseeing dag. På vägen ut till Alnö slog jag Bodin en signal. 3 minuter senare träffas vi på Statoil och åker sen ut till Raholmen. Direkt visar han oss ovan nämnda Saga. Fy fan. Det är alltid intressant att se vad starka människor kan nypa på. Raholmen är ett litet område men med skön vattenpolerad granit. Vi socialklättrade lite. Det blir säkert en ny tripp dit!


Måndag styrde vi återigen mot Midskogs med tanken att sen hoppa vidare till Bergafjärden för att låta mig avsluta mitt lilla projekt. Började dagen med en timmes slabbvandrande på de långa, fina och enkla lederna längst upp till vänster. Grymt fina nybörjarleder, riktigt tätt bultade. Jag tror dom är graderade från 3+ till 5- ungefär. Snabb lunch och sen upp med QDs på Primus, grad 7-/7. Jag fixade snabbt bra sekvens på första halvan och Hedman tog oss till ankaret. Dags för redpointförsök gjorde mig lite... stressad. Det är inte svår klättring i starten men det är riktigt konstigt bultat, ett fall vid klippet av andra bulten är långt ifrån något att rekommendera. Nu blev det trots allt ett fall lite högre upp, som sagt, 92 kg är inte optimal klättervikt. Vegan-Fred firade ner från sitt nya projekt, Lill-Elvis (7b), och flashade sen lekande lätt Primus. Jaha, där ser man, träning ger färdighet! Jag som trodde 5 månaders vila var rätt väg att gå. Nåväl, gick på igen och fick så ticka även i helgen. Och skriver nu med värkande långfinger på vänster hand från slutkrimpen. Skit samma, det ordnar sig nog. Roligast av allt - alla vi fyra gamla surtraddare var rörande överens om att sportklättring är grymt roligt att det blir en hel del mer bultklippande än vanligt i år. Sweet!

Sen åkte vi hem.

OK, nu ska jag spekulera lite.

Vegan-Fredde kommer göra 7b sport och 7A boulder i år.
Hedman kommer göra 6c+ sport.
Elin kommer göra 6- tradd i Ringkallen.
Jag kommer göra 7a+ sport (kanske 7c om jag pressar mig över 100 kg...).

Nu blir det Niemisel nästa helg om det är torrt där. Då ska jag pumpa ur.

Comments

jwi said…
Midskogs är kul. Jag har också gjort några av de där svapaddlingslederna ute till vänster. Av ren tristess började jag gå upp för den ena, men klättringen var så rolig att jag beslöt mig för att klättra ända upp. Sedan gjorde jag en till av bara farten, trots att mitt sällskap var, hmm, inte särskilt påhejande till mina eskapader. Det är något särskilt över att sola slabbar, man slipper exponering på ett ganska märkvärdigt sett. Några av tradlederna är rätt roliga också, särskilt Raskolnikov eller vad den nu heter. En del av dem är i och för sig rätt dåligt säkrade, tunnt och bedrövligt, i alla fall i början av säsongen innan man uppnått säkerhet i läggen.

Bergafjärden är ju kungligt, men jag har känslan av att aktiviteten där börjat avta lite när möjligheten att sätta upp nyturer minskat? Förhoppningsvis kan den nya väggen leda till att en ny generation sundsvallsklättrare uppstår och upptäcker Berga.

På samma vägg som Köttskägg, mellan den och Elite Hotel finns möjlighet till att göra en riktig dunderlinje. En gran måste tunnas ut eller diskret uhmm, whatever. Men bakom döljer sig en makalös flaklinje. Svensk ledgrad 7+ är min gissning från backen.