Efter en vecka i Frankrike var vi tillbaka i Spanien igen. Sista dagen på semestern ville vi göra en vandring i bergen. Damen på turistinformationen visade bilder på Pedraforca och förklarade att det var en fin tur men påpekade samtidigt att den var hård. "Ni har förstått att den är hård?", "Den är hård.", "Det är jobbigt."
Nicely framed view of the final ridge
Vi började tidigt för att komma undan värmen. Första 500 höjdmeterna var i skog och skugga och gick väldigt smidigt. Audrey hade sovit dåligt i tältet och var förkyld så det fick bli en del längre pauser. Lite högre upp var jag nervös för att solen skulle bryta igenom morgondiset och grilla oss men vädret uppträdde exemplariskt och lät molnen ligga runt oss ända upp till toppkammen.
Audrey likes the scrambeling part
För att nå sista kammen var man tvungen att som dom säger på norska "klyva", spanska "grimpar" eller engelska "scramble". På svenska kan man kanske säga... brant vandring med enstaka behov att bruka händerna.
Toppen och det mäktiga spelet med molnen som ligger i lä och sugs upp över kammen. Sen satt vi och snackade en halvtimme på toppen innan det var dags att bege sig neråt på motsatt sida. Det visade sig vara en helt ny upplevelse för oss båda. Kolla in den här videon.
Totalt fick vi alltså nästan två timmar och 6-700 höjdmeter av detta! Helt galet. Jag måste köpa låga vandringsskor som täcker anklarna. Helt klart. Och ha med ett par handskar. (Såhär såg Audreys ben ut efteråt, nu är det blått...)
Nu när jag glömt hur jävla jobbigt det var att gå ner så ger jag turen väldigt högt betyg. Berget ligger bara 130 km från centrum av Barcelona och det var verkligen väldigt vackert där. Trots att det var mitt i värsta semesterperioden så var vi totalt bara kring 10-12 personer som gick upp på toppen. Otroligt!
Fler bilder
SummitPost
Comments