Förändringens tid

Klockan är 04:00, det är torsdag och jag är i Oslo lite mer än ett dygn till. Mycket har hänt i mitt liv senaste åren och än verkar överaskningarnas tid inte vara över.

Efter Syrrans och Dannes bröllop, med efterföljande fest, på självaste nyårsafton så har det verkligen varit action. Audrey till Oslo. Nytt projekt. Jobba en dag. Säger upp mig(!). Jobbar 1½ vecka. Får mer och mer ont i nacken. Går till sjukgymnast. Får än mer ont i nacken. Går till läkare. Blir heltidssjukskriven från och med idag fram till början av februari, därefter 50% sjukskrivning.

OK, först det där med att säga upp säg. Det är nervöst men nu blir det Barcelona på 100%. Eller, nu och nu, jag har januari + 3 månaders uppsägningstid. Så någong gång i april ska Norge vara ett, förhoppningsvis, avslutat kapitel. Jag har inget specifikt på gång i Barcelona men har lite kontakter. Jag hoppas dessutom få lära mig spanska bättre så det passar ju bra att gå en kurs och klättra med spanjorer.

Så det här med nackjäveln. Jag är inte återställd efter ryggskadan, så enkelt är det. Eftersom jag kan träna, klättra och åka skidor och leva i största allmänhet så har jag inte tänkt så mycket på skadan under 2008. Visst, under Danmarks-projektet så slet jag ibland med att hålla ut hela arbetsdagen. Men då hade jag nästan alltid möjligheten att gå och träna på lunchen eller ta en promenad. Det var mycket möten och mycket resande, något som inte var säskillt jobbigt. Men nu i det nya projektet så är det 8 timmar framför skärmen som gäller. När jag har 1 smärtfri timme på morgonen och sedan en accelererande smärta under dagen som gör det omöjligt att göra annat än väldigt, väldigt enkla arbetsuppgifter, ja, det är det inte kul längre. Med massor av arbetsuppgifter och ett otroligt stressat tidsschema så blev det dessutom ett stresselement som inte alls hjälpte. Så igår gick jag till min läkare här i Oslo. Jag berättade om vad jag varit med om och mina smärtnivåer under dagen och sen så sa han bara att han absolut inte lät mig gå tillbaka till jobbet. Pang bom, så var jag sjukskriven.

Alltså, jag hatar att vara sjuksriven. Innan kotfrakturen så hade jag jobbat 9½ år utan en enda sjukdag. Men med de smärtor jag har nu så kan jag inte jobba framför en dator, så enkelt är det. Det är ju jävligt tråkigt att inse när det enda jag kan är just IT-jobb. Jag hade varit lite mer deprimerad om det inte var så att jag har, ta-da!, en plan! Planen är mycket enkel: jag ska träna som fan. Jag vill jobba inom IT, jag tycker det är utmanande och kul. Jag vill kunna sitta en arbetsdag framför en skärm. Så nu tar jag de närmaste två veckorna med fokus på att varje dag göra de övningar jag fick av sjukgymnasten, fokus på att röra mig mycket i naturen, fokus på att slappna av, fokus på att röra mig utan smärta.

Så till det enda bra med hela den här soppan: Jag gör det i Barcelona. Som ni ser på bilden ovan så stretchar jag nacken med hjälp av min personliga tränare där nere. Hon har också jobbat hårt på att Googla fram nackmassage-instruktioner. Så jag ser mycket, mycket fram mot att åka dit i morgon.

Oh, jag klarade 30 minuter vid datorn! Men nu gör det ont igen så nu hoppas jag på några timmar till med sömn.